En annan Frida

Jag tycker inte om att ha fel. Speciellt inte när jag har rätt. Så nu ska vi reda ut en sak. Jag har aldrig förnekat att det är en återvändsgränd framöver och att det nog inte är tillåtet att köra här om man ska vidare framåt långt efter den där återvändsgränden (vilket är fullt möjligt och utnyttjas av 99% av bilisterna på väg mellan porsön och typ Bodenvägen). Men när mamma vill få det till att jag dessutom kör på cykelbana, då måste jag få protestera. Ser du nu kära mor hur skylten pekar tydligt åt vänster in på cykelvägen som tyvärr inte syns på bild men som finns där eftersom jag gick på den sen.

Det där är väl förövrigt inte ens skyltar som markerar cykelbana? Utan de visar väl bara riktningen för cykelvägen "Universitetsstråket".

Mina skidor står i hallen och skriker efter att användas. Det har varit strålande vårvinter i ett par dagar. Jo men en liten skidtripp skulle ju inte sitta helt fel. Jag vet inte varför men jag gillar bilden ovan. Jag och far funderar på hur vi ska få ner lilla mor från toppen. Mamma justerar utrustningen. (Som att det är där felet sitter)



Trots mitt noggranna studerande av pistkartan i jakt på gröna/blå (vilka är de enklaste?) nedfarter så hamnade vi lite (mycket) fel. Tur i oturen kanske. Bilvägen visade sig nämligen alldeles lagom brant för lilla mor. Lite väl smal kanske. Hon kunde inte riktigt ta ut plogsvängarna som hon ville!

Idag är det sol. Så efter exakt en månad har jag bestämt mig för att krypa fram ur mitt ide.

Nej, jag kunde tydligen inte riktigt släppa den här bloggen än. Framförallt kunde jag inte riktigt med att det sista jag skulle ha skrivit (om det nu hade blivit det sista) skulle handlat om min jättefinne. Det kändes inte helt okej.

De flesta som inte bloggat på länge brukar vid återkomsten tacka sina läsare för att de fortfarande kikar in trots dålig (icke existerande) uppdatering. I will not. Det finns nämligen ingen att tacka. Och det är lugnt, jag förstår liksom att ni gett upp för längesen.

Jag återkommer...

Jag har en finne på nästippen. Den är röd och den gör ooont. Rudolf, sorry, du är härmed arbetslös. När ska min hy inse att jag är för gammal för tonårsakne?

Jag drog precis handen genom håret, och blev i samma stund tunnhårig. Niiice.

Jag köpte en eyeliner idag. Ett bra köp. Om det vore så att jag använde eyeliner. 

Jag gick till affären för att köpa kattmat. Hade jag någon kattmat med mig hem? Näeeee!

Överlag är det i alla fall en rätt bra dag. Det känns liksom skönt att inse att man inte har sååå stora problem :) 

I tre och ett halvt år har han varit min trogna följeslagare. Min fina baby (okej, fin är kanske en sanning med modifikation, men jag har aldrig varit ett fan av det klassiskt snygga, inte när det gäller något). Går det ens att ha mobiltelefoner så länge nu för tiden? Jag känner egentligen inte något större behöv av att byta ut honom heller, men han börjar dock bli lite trött. Eller mycket trött snarare. Så trött att han knappt orkar hålla sig vaken när jag pratar med någon. Sååå, det är dags att börja se sig om efter ett alternativ. Innan det är för sent liksom.

Men, det finns ett problem. Jag är inte så sugen på en I-phone. Inte överhuvudtaget faktiskt... men finns det liksom några andra alternativ nu för tiden? Kan man överhuvudtaget köpa en "vanlig" mobil? Eller är det bara dumt? Finns det några mellanting?

Okej, sitter här och förbereder mig mentalt för att tvätta. Tror att det är första gången sen i början på december som jag beger mig ner i tvättstugan. Sinnessjukt egentligen. Jag har inget emot att tvätta egentligen. Det är till och med ganska rofullt. Jag har bara väldigt mycket emot min tvättstuga helt enkelt. Och jag har framförallt mycket emot att släpa runt på tvätten utomhus i miljoners minusgrader och snöstorm.

Ehm, jooo, jag har faktiskt tvättat under de senaste månaderna i alla fall. Någon måtta får det faktiskt vara. Hos föräldrarna och hos en kompis. Att jag hellre släpar tvätten 5-6 mil enkel väg än några 100 meter till tvättstugan borde väl säga det mesta om vad jag tycker om tvättstugan?

Igår var det snöstorm. Givetvis kom rastlösheten som ett brev på posten. Varför är det alltid så, att man vill göra som mest när det är som svårast att faktiskt göra något? I vanliga fall har jag ju inga problem med att få tiden att gå utan att göra speciellt mycket.

Nåja. Inget ont som inte har något gott med sig. Gårdagens väder resulterade i badrumsstädning (jag skrubbade till och med taket), städning av resten av lägenheten och total ommöblering. (Okej ommöbleringen var kanske ingen vidare bra idé).

Idag är det lite bättre väder. Så nu åker jag in till stan. Vet inte om det är så smart men måste hemifrån innan min rastlöshet har gjort något drastiskt och oåterställbart här hemma.




Så här spenderar skrället tiden av snöstorm. Det är rätt äckligt med katter på köksbordet egentligen. Men om jag är rastlös så är det inget i jämförelse med vad han är och av någon anledning är sova på köksbordet det enda som duger just nu. Såå, jag prioriterar mina öron och mitt tålamod. Duken går väl att tvätta.

"Och här kommer Andrea Henkel, och hon tar en sooolklar ledning..." (På det upphetsade sätt som bara Christer Ulfbåge behärskar)

Eh, hon var liksom den enda som gått i mål. Christer Ulfbåge är en fantastisk kommentator. Jo men visst.

Inatt hade jag helt sinnesjuka cravings efter sushi. Jag kunde inte tänka på något annat än hur gott det skulle vara med lite ris och rå fisk. Jag bara låg och vred och vände mig och fantiserade om hur jag åt sushi. Planerade hur jag skulle få tag i det idag. Hur svårt det kunde vara att göra egen osv... Jag har aldrig varit med om ett liknande begär. I scared myself.

Alltså, att vara sugen på sushi är ju inte helt ovanligt har jag förstått. Alla tjatar ju om sushi hit och sushi dit. Sååå mitt svåra begär vore väl inte så konstigt om jag hade tyckt om sushi. But I don't.  

This is Frej. Han är isbrytare. Ymer, Oden, Atle och Ale heter hans isbrytarkompisar. Så till min fundering. Båtar brukar ju vara tjejer? Varför är isbrytare killar? Är det för att de är stora, starka och klarar sånt som ingen annan kan? Nä allvarligt, why? Papi?

---

Okej, jag googlade lite. Nu är jag ännu mer förvirrad. Här skriver de hon om isbrytarna. Hon Sankt Erik (gammal isbrytare) och hon Ale. Isbrytare är alltså tjejer med killnamn. Äh, jag ger upp.

...synden straffar sig själv. Jag tyckte att popcorn kunde vara ett relativt okej snacks trots att jag bestämt mig för att göra mig av med ett par kilo. Min micro tyckte uppenbarligen annorlunda. Okej, jag fattar vinken.

ibland är jag lite dum. Jag hittade orsaken till mitt obegripligt intensiva nysande. Lurvbollen kom ju hem i söndags. Av någon anledning blir jag tillfällig kattallergiker när jag inte träffat skrället på ett par veckor. (Han var på semester den här gången och inte på rymmen för engångsskull) Jag hade bara förträngt det. Så, atjo atjo ett tag till.

Jag är förkyld. Eller rättare sagt, jag var förkyld. Världens bästa förkylning faktiskt. Från overkligt dunderförkyld och totalt däckad till nötkärnefrisk (Vad är det för uttryck egentligen: "frisk som en nötkärna"?) på 48 timmar.

Men jag har en fundering. Brukar man nysa när man är förkyld? Alltså nysa med samma frekvens som när man har en riktigt besvärlig hosta? Jag har snart nyst iväg halva hjärnan.

Tur att det är rätt skönt att nysa. Ni vet hur frustrerande det är när man har en nys på gång som aldrig kommer? Ungefär lika tillfredställande är det när man får till ett par riktiga supernysar. Jejj.

Kopplade in kameran i datorn för att föra över bilder från jul och nyår. Insåg att jag inte tagit en endaste liten bild. Inte en enda. Väldigt imponerande. Det här var den senast tagna bilden. Daterad 23:e december.



Min sänglampa hemma hos föräldrarna. Nej, de har inte kommit så långt i utvecklingen i Piteå.

Hemma i Luleå igen efter julfirande i Piteå. Jag måste ha varit väldigt snäll i år. Resultatet av julklapparna såg ut ganska exakt som önskelistan. Lampan hänger i taket, tavlan sitter på väggen och klockan på armen. Byt bara ut datorn (som var en medveten orimlig önskning) mot lite andra saker jag behövde och ville ha. Kunde inte blivit bättre.

Förutom klappar så har jag såklart träffat familj och släkt. Speciellt kul att återse de mer långväga resenärerna som lillebror från Göteborg, Jennie från Malmö och småttingarna från Stockholm. Ja, jag kunde nog inte vara mer nöjd med julen. Jag uppskattade till och med julmaten ungefär 100 gånger mer än vad jag brukar.

...med bloggandet igen. Jag skyller på att jag fick ett jobb. Har man inte jobbat på väldigt länge så finns det inte ord för hur trött man kan bli av ett "sitta stilla framför en dator hela dagarna"-jobb. Det var dock ett tillfälligt jobb och nu är allt back to normal igen.

Medan jag har jobbat så har kottekatt har valt att spendera hela veckan utomhus. Lite ovanligt eftersom det kommit en masa snö och varit kallt som f*n. Nåt sa mig att det inte var ett helt frivilligt val och det visade sig stämma rätt bra. Det slutade med att jag fick ett telefonsamtal från killen som bor i min gamla lägenhet på Vänorts. Han hade oväntat kattbesök. Så det var bara att knata dit och hämta hem en frusen liten kisse.  

Nu ska jag klä julgranen (den är liiiten så det går fort) och sen sova. Imorgon ska det shoppas julklappar. Vissa har varit klara i veckor. Jag har inte ens börjat. Jippie

Jag tyckte det var illa att jag behövde sova middag igår. Då hade jag dock ingen aning om hur illa det egentligen var.

Somnade gjorde jag som planerat. Sen sov jag. Och sov. Och sov. Och sov. Och sov. I sex timmar sov jag. Vad det är för fel på mig? Därom tviste de lärde.

En sak är i alla fall säker. Jag är inte redo för barn. Såvida de inte kommer med en överdriven mängd extra energi förstås.

06.30 Stiger upp, klär på mig, äter frukost.

08.00 Fördriver tid. Fyller i lista på bloggen. Virkar lite. Trött.

10.30 Stan med K och lilla W.

12.30 Tappar vagnen med lilla W i rulltrappan. Nästan i alla fall. Ännu tröttare.

14.00 Hemma igen. Nu obeskrivligt trött.

15.00 Nej, jag orkar inte längre. Sover middag. Inte okej.

Slutsats: Jag ska jobba 8 timmar på fredag. Jag är uppenbarligen inte gjord för tidiga mornar. Pigghetstips mottages tacksamt.

Man kan inte ha bloggat i ett och ett halvt år utan att ha fyllt i en lista. Så here we go. En gång och aldrig mer.

Du heter: Frida
Smeknamn: Nej
Vad tror folk om dig: Att de kan utnyttja min oförmåga att säga NEJ.
Stämmer det: Ja.
Vad får du oftast komplimanger för: De säger att jag är duktig. Ingen kan dock specificera på vad.
Vad säger du för att imponera på någon: Jag är 26 år, arbetslös och bor hemma hos föräldrarna. (Nej visst ja, det gäller ju inte längre).
Hur imponerar man på dig: Man är jäkligt bra på det man gör. Vad man sen gör är inte så viktigt.
Brukar du skratta för dig själv: Oja.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS: ”Dumt att ändra ett vinnande koncept ;)”
Var bor du: I Luleå, förorten.
Trivs du där: Får jag bara byta ut en granne eller två så har jag inget att klaga på.
Äger du några Converse: Ja. Ett par vita.
Brukar du bli för full: Var går gränsen? Men nej, inte nu längre.
Är du allergisk mot något: Nej. Jag har ärvt många bra egenskaper av min mor. Lyckligtvis bestämde hon sig för att behålla allergierna för sig själv.
Nästa mål i ditt liv: Jobb.
Hur svarar du i mobilen: Om jag är seriös ”Hej det är Frida”. Oftast dock bara olika varianter på ”Hallå”
Vem ringde du senast: Icke längre potentiell arbetsgivare.
Vad sa den du senast pratade med i telefon: ”Det var ju tråkigt för oss, men jag är glad för din skull”
Antal timmar sömn i natt: 6½
Brukar du komma i tid: Ja. Oftast i alldeles för god tid. Jag har förbrukat min kvot av sena ankomster.
När mår du bra: Oftast.
När blev du fotad senast: Jag fastnar inte på kort.
Hur känner du dig nu: Trött. Förväntansfull.
Vanligast färg på dina kläder: Färg? Svart.
Vad tycker du om fötter: Generellt inga problem. Men det finns undantag. Typ mina egna.
Vad saknar du: Något att göra på dagarna.
Hade du en bra kväll igår: Ja.
Favoritdryck på morgonen: Kaffe.
Rakar du benen: Ja, det verkar väl som en bra idé.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Alltid ungefär 3 timmar senare än vad jag tänkt.
Är du blyg: Jaaaaaaaaaaa.
Sysslar du med någon idrott: Nej. Dock löjligt sportintresserad.
Vill du hellre ha mail än brev: Ja. Jag glömmer jämt kolla postlådan.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej. Attraktion, intresse, känslan av ”han/hon ska jag ha”, visst. För kärlek krävs det dock liiite mer.
Har du spytt offentligt: Ja.
Är du nöjd med ditt liv: Delar av det.
Är du bortskämd: Ja. Och det verkar bara bli ”värre” med åren.
Vad gör du i morgon: Skriver på anställningspapper.
Vad är det värsta du vet: Bandmask.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka: Mer än vad jag har.  
Vad längtar du till: Att jobba på fredag.
Har du bra vänner och äkta vänskap: Ja. Det tror jag nog.
Vad använder du för shampoo: Billigt är bra. Jag köpte dyrt frisörschampo en gång. Aldrig mer.
Vad är det finaste du fått: Svårt. Mina ärvda Monchichis ligger bra till.
Hur gammal är du: 26
Du samlar på: Som barn: Hockeybilder och mjukisdjur. Som vuxen: Kosta Bodas serie Line.
Gröna eller röda äpplen: Gula. (Åh så töntigt svar)
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Mamma.
Gillar du golf: Ja. Jag kan inte riktigt släppa taget om min klubbor än.
Vilken tid gick du upp idag: 06.33
Har du sovit i den egen säng i natt: Nja.
Har du strumpor på dig nu: Strumpbyxor.
Är det okej att gråta: Ja, det är skönt att gråta ibland. Med eller utan anledning.
När grät du senast: Kommer inte ihåg. Alldeles för länge sen. Inte ens Greys Anatomy fungerar längre när jag vill lätta på trycket.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Köpa bil. Betala mamma. Gå på restaurang. Sen spara lite tills jag kommer på något vettigt.
Bär du glasögon eller linser: I wish. (Jo, faktiskt)
När går du upp ur sängen en helgmorgon: En helgmorgon? Inte alls.
Vill du gifta dig: Det ska jag ta ställning till när någon friar.
Vill du ha barn: Jo, om någon kan garantera att det blir en tjej.
Solar du ofta: Nej.
Är du bra på att laga mat: Jag är inte bra, men det kan bli rätt gott.
Är du flygrädd: Jag tror det är större sannolikhet att jag kommer dö i en bilkrasch.
Hur vig är du: Betydligt vigare än vad man kan tro.
Är du musikalisk: Not at all. Tyvärr.
Vad dricker du helt när du är törstig: Pepsi Max. Addicted.
Tror du på ett liv efter döden: Nej, men samtidigt känns det konstigt att allt bara skulle ta slut.
Tycker du om sushi: Det funkar. Dock löjligt överskattat.
Vad äter du helst när du ser på film: Popcorn? Äh, jag vet inte.
Bor dina föräldrar tillsammans: Japp. Jag tror till och med att dom fortfarande pussas ibland
Har du tandläkarskräck: Jag gick till folktandvården i Munksund som liten. Alltså: Ja.
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Har jag någon gång varit en bebis? Annars vet jag inte.
Senaste låten du hörde: Lars Winnerbäck – Nästan perfekt...tror jag

This is what I do when I'm bored. Tur att jag ska jobba på fredag och ett par dagar till. Fast jag tycker nog att dom blev rätt söta ändå.