Min bunker
Bild från www.bunker.nu
Här ser ni ingången till min bunker, där jag sitter och pluggar. Det är kargt, kallt och mörkt, men inga störningsmoment i alla fall. Perfekt.
(Ja, det kan hända att jag använde fel ord för min studieplats i förra inlägget.)
Ingrodd
Igår frågade T om jag solade. Hon tyckte på något sätt att jag såg brunare ut för varje dag.
Jag solar inte solarium och har inte sett solen utomhus på några veckor. Dessutom var jag helt osminkad. Så jag svarade nej och tog kommentaren som en komplimang. Det är ju alltid trevligt att höra att man inte ser ut som det spöke man känner sig som.
Idag är jag inte lika övertygad om att kommentaren bör tas som en komplimang. Jag bör kanske inte gå in på någon närmre beskrivning på varför. Men faktorer som att jag inte bor hemma och det faktum att jag spendererar majoriteten av dygnets timmar instängd i en bunker (jag pluggar) utan kontakt med omvärlden kan spela in.
Jag är alltså inte solbrun. Jag är helt enkelt bara smutsig. Eller?
Envisaste Ebbis
Det är så här jag spenderar dagarna här i Luleå. Den där lilla saken är en bestämd liten dam. Stark som oxe dessutom. Och av någon anledning alltid på väg åt helt motsatt håll. Men jag gillar henne ändå.
Min kalender och jag
Jag har köpt en ny kalender. Om man nu kan köpa en ny utan att ha en gammal. Jag är nämligen ingen kalendermänniska.
Du ska komma ihåg att ha den med dig. Du ska komma ihåg att skriva i den. Du ska dessutom komma ihåg att kolla i den. Sen, när du väl lärt dig använda den, då får du inte tappa bort den för då är ditt liv förstört. Borde det inte vara lättare att bara komma ihåg en enstaka tid då och då?
Nåja, jag antydde för min mor att jag kanske skulle köpa en kalender och försöka använda den. Min mor påstår dock att jag borde vara very far beyond försöksstadiet och jag måste väl erkänna att hon har en viss poäng.
I alla fall, jag sitter här och fyller i lite viktiga tider då jag kommer på mig själv att fylla i saker bakåt i tiden. Dagar som redan passerat. Why? Varför? Warum? Är inte det definitionen av tragik? Att jag måste skriva vad jag gjorde igår för att ha något att skriva över huvud taget.
Watch out
Jag fick en kommentar av Acke där hon föreslog att jag skulle göra som henne och klona mig.
NU förstår jag vad hon menar. Jag känner därmed att det är min plikt att utlysa en varning. Watch out, there are two of them. Jag är rädd att en Alexandra är mer än vad världen klarar av.
Men du, jag hoppas det är den mer rörliga du som kommer med till Riga?
Övrig fakta om Alexandra: Hon snor dina tvätttider utan att tveka.
NU förstår jag vad hon menar. Jag känner därmed att det är min plikt att utlysa en varning. Watch out, there are two of them. Jag är rädd att en Alexandra är mer än vad världen klarar av.
Men du, jag hoppas det är den mer rörliga du som kommer med till Riga?
Övrig fakta om Alexandra: Hon snor dina tvätttider utan att tveka.
Lite svammel
Jag erkänner. Jag är en riktig blogg-junkie. Jag läser allt och lite till. Även bloggar som kanske inte borde tilltala en sån som mig (25+ och norrlänning). Typ Kenza, Blondinbella och Kissie. Jag vet verkligen inte varför, men på något sätt fascinerar de mig. Eller egentligen är jag mer fascinerad av att alla andra verkar så fascinerade.
Nåja, det var inte det som det här inlägget skulle handla om. Det var det här: http://www.hanky.se/LindaRosing/14285.
(ja, självklart måste jag även titta in hos allas vår Linda). Jag tror nog att Linda menar väl, men bilderna i inlägget kan knappast vara det bästa sättet att uppmärksamma/marknadsföra denna Agneta? Jag menar, om det är en blåtira jag är ute efter så finns det nog billigare sätt än att besöka ett beautycenter.
Äh.
Herregud
Det är inte sant.
Jag har inte tid med det är nu.
Suck. Pust. Stön. Aj. Aj. Aj.
Nej nu ska jag åka och betala hyran för mitt tillfälliga boende.
En galen kamphund (säkert i någons ögon) väntar på mig.
Det är fritt fram att norpa åt sig mina böcker som jag lämnar här.
Lite fler motgångar skadar aldrig.
Världsrekord?
Jag har klantat mig. Jag har nästan slagit världsrekord i klantighet. Ungefär som Sanna Kallur idag. (Nej, okej. Söta Sanna var inte klantig, hon fick bara en för bra start eller hur det nu var) Jag har tenta på onsdag. Inte nästa torsdag, utan nu på onsdag. Den 20nde och inte den 28nde. Jippi. (Och dessutom på fredag, men det hade jag i alla fall koll på)
För en vecka sen tänkte jag att jag kanske borde kolla tentaschemat en extra gång. Gjorde jag det? Eh, nej. Det skulle ju vara slöseri med tid, eller nåt. För jag var ju säker. Sååå säker. Åh, jag ska aldrig mer vara säker på något.
Jag har i alla fall stationerat mig i Luleå till på onsdag. Jag pluggar bäst på biblioteket här. Snälla T och O låter mig låna deras soffa. Eller egentligen har en säng jag får låna. Men jag törs inte riskera de två dagars nackspärr som den förorskade mig senast.
Nu har jag dock avklarat dagens pluggpass. Biblioteket har stängt och jag skall åka "hem" och utmana T på lite TV-spel.
För en vecka sen tänkte jag att jag kanske borde kolla tentaschemat en extra gång. Gjorde jag det? Eh, nej. Det skulle ju vara slöseri med tid, eller nåt. För jag var ju säker. Sååå säker. Åh, jag ska aldrig mer vara säker på något.
Jag har i alla fall stationerat mig i Luleå till på onsdag. Jag pluggar bäst på biblioteket här. Snälla T och O låter mig låna deras soffa. Eller egentligen har en säng jag får låna. Men jag törs inte riskera de två dagars nackspärr som den förorskade mig senast.
Nu har jag dock avklarat dagens pluggpass. Biblioteket har stängt och jag skall åka "hem" och utmana T på lite TV-spel.
I skolan.
Jo faktiskt. Alldeles frivilligt dessutom. (Nåja, nästan).
I mitt första inlägg i den här bloggen påstod jag att min skoltid var över. Det var inte riktigt sant. Det var faktiskt ren lögn.
Nu sitter jag nämligen här igen, i biblioteket på Luleå tekniska universitet. Omtenta stavas den främsta anledningen. Total brist på självdisciplin är anledning nummer två. Att dessutom kombinera anledning nummer två med ett jäkla OS i Peking är allt annat än bra för mina förutsättningar att klara av tentorna. Inte heller det faktum att jag numera delar hushåll med tre personer är speciellt bra för min studiero.
Här i Luleå, långt borta från tv-apparater, muttrande småbröder och flängande föräldrar, är oddsen att jag skall kunna koncentrera mig på studier något bättre. Hur jag, med tanke på min koncentrationsförmåga, kunde tro att det skulle vara en bra idé att ta med mig datorn vet jag dock inte. Nåja.
Stackars liten
För när storfiskarn talar om....
Lite imponerad är jag dock av att den anonyme fiskaren på bilden överhuvudtaget märkte att det nappade.
