En annan Frida

"Beräknad kötid är .... 20 minuter", "det är ... 57 personer före dig i kön", "du är placerad i kö och vi tar emot ditt samtal så fort vi kan"

I vanliga fall hatar jag dessa meddelanden. Oftast lägger jag på och hoppas på bättre tur några timmar senare. Men, om jag ägnat 5 minuter åt att knappa mig igenom talsvaret hos valfritt företag så är statusen på kön det minsta jag kräver att få höra.

Men nej, det får man inte hos Radiotjänst. "Vill du tala med handläggare angående avanmälan tryck på valfri siffra". "Tyvärr är alla linjer upptagna nu. Försök igen senare. Klick."  Undra hur det låter om man istället ringer för att anmäla TV-innehav?

Om jag tyckte det var svårt förra gången jag skulle göra en avanmälan så verkar det inte bli lättare den här gången.

Update: Okej, den här gången fick jag en köplats. 36. Jag la på.

Svårt val just nu.

Holland-Ryssland på TV eller två tjejer i korta kjolar som byter däck på parkeringen utanför. 

Det hade i alla fall varit ett svårt val om jag var Holländare, Ryss eller kille.

Någon har tänt eld på en skola i Skellefteå.

Polisen misstänker mordbrand. Jag undrar: mord på vem? 

Har elever och lärare i Ursviken inte ledigt på helgerna? Inte ens på sommarlovet?

Jag ska flytta. Suck. Flyttlasset går mot Piteå. Mot föräldrarna.
Inget ont om min kära mor och far men den här flytten är inget drömscenario direkt. 

Mitt största problem just nu är dock inte hur jag skall överleva att bo hemma i sommar.
Mitt största problem handlar om hur jag skall lyckas tömma den här lägenheten.

Det är fantastiskt hur mycket prylar som får plats på 28 kvadrat. Det är fantastiskt hur mycket prylar EN person kan samla på sig.

Jag har burit ut 7 fulla påsar till soprummet. Minskar antalet prylar i lägenheten. Knappast.

Jag vill verkligen inte vara pesimist. Det var trots allt en fantastisk seger.

Men några frågor. Och svar på dessa.

Om Sverige vinner, innebär det automatiskt att samtliga spelare presetrat på 5 + nivå? Nej!

Förtjänar man automatiskt benämningen succémannen om man spelar en match utan att göra bort sig? Nej!

Kan man göra succé som mittfältare i ett lag som under en hel match undviker att spela genom just mittfället mot ett motståndarlag som mest rullar boll i backlinjen? Nej!

Och så lite övrigt dravel.

Daniel Andersson gjorde verkligen inte bort sig. Långt ifrån. Men lite nyans på omdömena skadar inte.
Jag vidhåller fortfarande att Kim ska få chansen. Vissa spelare känner man helt enkelt lite extra för.
Angående bytena. Jag reserverade mig sån tur var för skador. Hur jag kunde glömma bort Elmander och Rosenberg till fördel för Allbäck kan jag dock inte förklara.

I avsaknad av Kim så kan jag tänka mig att heja på Zlatan.

...fick inte chansen. Som vanligt. Lilla fina Kim.  Jag hoppas han tar chansen när han blir inbytt i 70'.

Och Daniel Andersson. Jag säger ingenting. Förutom att jag hoppas att han gör en sjukt bra match.

Kan man satsa pengar på vilka byten Sverige ska göra? Oavsett matchbild sätter jag mina pengar på:

Källström in 70'
Sebastian Larsson in 75'
Markus Allbäck in 80'

Med reservation för eventuella skador.

Herregud. Ett under att jag sitter här. Typ.

Hade lite dåligt med internetuppkoppling hemma. Så efter en kväll hos vänner stannade jag till på skolan för att utnyttja deras Internet och uträtta några internet-krävande ärenden. Så långt allting lugnt. Problemen började när jag kände ett behov av att uppsöka en toalett. Kommer tillbaka till datasalen. Drar passerkortet. Det lyser RÖTT. PANIK.

På andra sidan den låsta dörren: Mobil. Plånbok. Dator. Lägenhetsnycklar. Ännu mer panik.

Okej, mina kompisar som jag lämnade en timme tidigare har min extranyckel till lägenheten. Sån tur var har jag bilnycklarna på rätt sida den låste dörren. Åker och hämtar den. De har givetvis hunnit somna. Sorry.

Tillbaka till skolan. Hoppas på bättre tur med dörren. I wish. Vad göra? Sova på golvet utanför datasalen? Jag har visserligen nyckeln till lägenheten nu. Men att lämna mina dyrbaraste ägodelar obevakade i ett offentligt rum hela natten? Kändes inte helt bra.

Men, som genom ett mirakel visar han sig. Securitasvakten. Skeptisk till det faktum att jag vill in i datasalen, men snäll. Han ser min dator och väska och förstår problemet. Släpper in mig. Tack.

23.00 larmas datasalen. Jag trodde man kom runt det med passerkort, men inte där tydligen. Vakten påstår att det alltid varit så. Jag är inte övertygad, men det spelar mindre roll.

Nu är jag hemma. Självklart fungerar nätet här nu.

Namnet på den här bloggen syftar givetvis till det faktum att en lång period i mitt liv är över. Och att något nytt börjar. Inga konstigheter.

Det finns dock en annan orsak bakom namnet. Det här är en annan blogg. En annan än den förra. Jo, jag har faktiskt (trots att jag förnekat det) bloggat förr. Senast igår typ.

Det var dock en äcklig liten sak, den där andra bloggen. Fylld av negativitet och otrevligheter. En blogg man inte vill att någon man känner ska läsa. För man, eller i alla fall jag, vill ju gärna styra lite över hur folk uppfattar en. Man (fortfarande jag) vill faktiskt inte förknippas med en person vars liv verkar gå ut på att gnälla. Gnälla, klaga och gnälla. Jag är visserligen gnällig. Men inte bara. Så det så.

Idag är sista dagen jag går till skolan. Eller som jag måste gå till skolan snarare. 18 års sammanhängande skoltid ist forbei. 18 år. Det är sinnesjukt. Speciellt för någon som aldrig riktigt gillat det där med skola och att plugga.

Nåja, när något tar slut. Visst är det då man ska påbörja något nytt?