En annan Frida

Helgens skörd. Lingon, hallon, svarta vinbär och krusbär.

Hallonen är måhända inte i bästa shape, men att det överhuvudtaget fanns kvar några gjorde min helg, och lingonplockandet efteråt mer uthärdligt.

Nu måste jag bara lära mig göra något av allt det här också. Lingonsylt kan väl inte vara så svårt? Och av vinbären ska det väl kanske bli saft. Krusbär har jag visserligen aldrig smakat, men säger farmor att jag ska göra krusbärspaj så är det bäst att lyda. Och hallonen, mina älskade hallon, de har jag absolut inga problem att göra mig av med!

Nu har jag varit Lulebo i ett år. Frivillig lulebo alltså. Inte hitlurad på grund av studier eller andra mystiska verksamheter.

Tanken var väl att en flytt skulle bli starten på något mer. Att jag tillexempel skulle hitta ett jobb. Det där med jobb har väl dock inte gått helt enligt planerna. Fast nu när jag tänker efter så har det inte gått käpprätt åt skogen heller. Även om det kännts så långa stunder.

För även om jag varit arbetslös större delen av året så har jag faktiskt haft tre jobb. Ett jobb som lett till ett annat som lett till ett annat.

Det första i december, i hela tio dagar jobbade jag. Och nej, jag fick inte sparken. Kortare uppdrag inom bemanningsbranschen kallas det nog. Sen var det dött, dödare, dödast på jobbfronten i ett par månader.

Tills i april när en kompis (som jag arbetade med tillsammans i december) skrev på Facebook om att hon fått tre jobberbjudanden på en dag. Dela med dig, tyckte jag. Det gjorde hon och dagen efter hade jag ett jobb. I en månad den här gången, i Boden dessutom. Men ett jobb är ett jobb. En månad blev till en och en halv. Sen fick jag nog. Det fick jag i och för sig redan efter en dag på det stället men det var faktiskt inte därför jag slutade. Jag hade fått ett annat jobb.

Sommarjobb inom hemtjänsten i Luleå. Jippie! Precis vad jag ville. Eller inte. Men det var ju i alla fall i Luleå. Sen blev det som ni vet inte riktigt som planerat. Chefen från de två tidigare jobben ringde (yes, I'm still in bemanningsbranschen, men det funkar) och tyckte jag skulle börja på ett annat ställe. Så nu är jag tillbaka i Boden igen. Och här verkar jag bli kvar till i alla fall nästa år.

Jag: Hej jag ringer från .... jag fick ditt namn från växeln och undrar om du kan hjälpa mig med ....

Han: Nej då är det inte mig du ska prata med utan Kajsa. Det sa jag ju sist du ringde.

J: Det måste ha varit någon annan, jag har inte ringt förr. Men tack för hjälpen, då ska jag.....

H: Joo, du pratade med mig den 10 augusti.

J: Nej, det var...

H: Jo, det var du!

J: Nej...

H: Jooo...

J: Säger du det så.

Iskallt vatten blir ju tillslut typ rumstempererat om det står framme för länge. Inget konstigt så långt. Väldigt normalt och väldigt logiskt.

Så till mitt problem (ja jag har faktiskt funderat en hel del på det här idag).

Kaffe (och eventuellt andra varma drycker som jag inte dricker så ofta) svalnar ju så klart om det står framme. Eftersom det är väldigt mycket varmare än rumstemperatur från början. Men kaffet nöjer sig ju inte med rumstemperatur (då skulle det ju fortfarande vara drickbart typ)... nej det blir istället kallt, kallare, iskallt, kallast. Hur. Kan. Det. Komma. Sig. ?

Nå?

Ooh ooh oh I'm in the army now.

Eller kanske inte riktigt. Kanske inte ens nästan. Nåja, jag jobbar iaf för ett statligt företag vars majoritet av anställda springer runt i gröna kläder hela dagarna. Det slipper däremot jag, fast jag tror jag skulle göra mig rätt bra i uniform. Eller kanske inte.

I alla fall. Jag har jobbat i två månader nu. Två månaders heltidsjobb. Jag tror det är personligt rekord för mig. Om det fortsätter så här kanske jag till och med har rätt till semester nästa år. Optimist javisst.

 

Så till mitt svar. Jag flyttade när jag var 19. Oskar när han var 16. När flyttade du?

 

 

För att få tid till allt? Sen jag började jobba har jag verkligen inte hunnit något annat. Jag hinner inte städa, inte diska, inte tvätta, inte handla. Och nej, jag hinner inget som är kul heller.  Nåja, jag antar att det är en vanesak. Jag har bara inte vant mig än. Inte ens lite.

Nåja, jag klagar inte. Jag trivs rätt bra på jobbet. Det vore bara lite roligare att kunna gå dit i rena kläder!

Well, nu ska jag lyfta rumpan och sluta slösa bort den här dagen.

På bröllopet för 1½ vecka sedan pratade jag med min kusin. Om jobb och så (mitt absoluta favorit ämne med mina mer karriärslyckade kusiner). Jag tog ett djupt andetag och meddelade att det skulle bli hemtjänsten igen i sommar "det är ju bättre än inget och jag trivs ju ändå rätt bra...blablabla". Min kusin svarade lite frustrerat att "ja det är ju sant men oooom du bara kunde komma in på ett kontor. Vilket som helst typ."

Och trots att jag typ druckit 72 baccardirazz så insåg jag att det kanske låg nåt i det hon sa. Och eftersom det gått ganska bra för henne så är det väl bäst att göra som hon säger. Så nu har jag mitt kontorsjobb. Det är inte riktigt vilket kontor som helst och min nya arbetsplats innehåller ordet ekonomi. Typ.

Skämt åt sido, jag behövde kanske inte min kusin för att förstå att det skulle vara en bra idé för framtiden att komma bort från hemtjänsten. Men hade jag inte hört mig själv då, hur jag liksom i svaret till henne försökte rättfärdiga för mig själv att jag "valt" hemtjänsten och att jag var helt nöjd med det så hade det nog varit ännu lättare att när de ringde från nya jobbet i måndags (när jag satt på introduktion med kommunen) bara ha svarat "Nej tyvärr, jag har redan jobb" utan att undersöka mina egentliga möjligheter.

Så idag är jag glad, på måndag börjar jag och nu ska jag fira genom att låta mamma bjuda mig på lunch.

Jag fick skatteåterbäringen idag. Kände att jag ville unna mig något. Åkte in till stan. Kom hem med SJU nagellack. Jag behöver hjälp. Nagellacks-rehab nästa.

Det är Juni nu och har så varit i ett par dagar. Juni som var flera månader bort för inte alls så längesedan. Well, eftersom jag bestämt att Juni är en bra månad så är jag inte den som klagar. Först två veckors "semester". Sen nytt jobb. Först på schemat står dock en helg i Piteå. Kusin A och hennes F ska äntligen göra slag i saken och gifter sig imorgon.

Så, klänningen är köpt, naglarna är fixade (fixade, förstörda, fixade, förstörda och fixade igen) och klackarna är på (det gäller att vara ute i god tid, måste ju gå in dom lite). Nu väntar jag bara på taxin (pappa). 

Have a nice weekend! (Jag måste ju ta hänsyn till alla mina internationella läsare....HAHAHAHA)

The crazy cat lady har tappat stinget. Ni vet hon som pratar om sin katt som andra pratar om sina barn. Ni vet.. åh vet du vad han gjorde igår... han var såå sööt... alltså han är såå smart... han förstår verkligen allt...osv. Hon som pratar om sig själv i tredje person just nu eftersom hon inte riktigt vill kännas vid detta personlighetsdrag som hon faktiskt finner ganska störande hos andra. Jaja, hon har i alla fall totalt glömt bort att meddela detta:



Jo visst. Kattskrället har hittat hem igen. Eller det där var väl en sanning med modifikation. Han hittade inte alls hem. Jag fick nog och åkte och hämtade hem honom. Den som letar skola finna. Och det är ju inte så svårt om man vet var man ska leta. Som ni ser är han fortfarande en tjockis och verkar inte ha lidit så speciellt mycket av sina tre veckor på rymmen.

Och på tisdag kommer det andra skrället som är på rymmen också hem. Och på måndag gör jag min sista dag på jobbet i Boden. Och livet är faktiskt ganska bra just nu. Och jag vet att man inte får börja meningar med och. Och så vidare.

Ett glas rosé i kvällssolen på balkongen. Vardagslyx och mys på hög nivå? Jo men visst!

Äh, vem försöker jag lura?

1. Rosé? Hur tänkte jag här? Jag tycker inte om rosé. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Och rosé med Fanta? Vem kom på det? Som en dåligt blandad drink med alldeles för stor del sprit eller dålig billig läsk med blodapelsinsmak.

2. Kvällsol? Det är visserligen klart och fint ute. Men sol? Den passerade ur sitt läge för flera timmar sedan.

3. Balkong? Äh, det låter bara bra mycket mysigare än "Uteplats i markplan"

Och den där gråa klumpen föresten. Det är egentligen världens sötaste lilla fat som lilla mor har gjort. Man skulle kunna påstå att det inte kommer till sin rätt på bild. Not at all.

Så här stod stolen när jag kom hem från jobbet nyss. Alltså den bruna stolen med blå dyna. I vanliga fall står den mot väggen. Alltså under fönstret typ. Inget annat verkar dock rört eller flyttat. Scary scary.

Men, så vida inte förflyttningen skedde mellan 02.00 och 03.30 inatt (nej jag kunde inte somna och börjar ju jobba före f*n) så slipper jag i alla fall oroa mig att någon är och smyger bakom fönstret på nätterna.

Sen tycker jag faktiskt att om någon liks ska jävlas så kunde denne någon (vem vem vem?) väl ha flyttat något på den sidan av uteplatsen som jag hunnit fixa till lite istället. Så jag kunde fått visa den och inte mitt lilla skräphörn liksom.

Från My first room

Update: Neeeeeeeej. Det står att knopparna är lila. Och det kanske jag borde se också. Men jag blev så kär att jag bara såg rooooooosa. Skit också.

 

 

Jag sitter i mitten av uteplatsen.

Jag är på bra humör. Kan inte komma på minsta lilla bitterhet att dela med mig av. Det är ju fantastiskt.

Solen skiner, fåglarna kvittrar, myggorna bits, jag är ledig.

Jag sitter på min uteplats. Blundar och lyssnar på knak och sprak från träden. Karin Boye kan slänga sig i väggen. Det gör inte ont när knoppar brister. Det är helt fantastiskt att lyssna till.

Det enda som är lite (eller mycket) mindre fantastiskt är väl att kottekatt håller på att slå personligt rekord i långpromenad. 17 dygn nu. Överdos av vårkänslor...eller överkörning av bil... well, jag håller tummarna. Och okej, att någon annan också planerar att snart försvinna härifrån i ett par veckor till är väl inte heller så jätteskoj. Inte skoj alls ju!

Jag jobbar i Boden. I Boden bor Katja. Hon ringde precis och frågade om jag skulle komma till Boden redan ikväll. Hänga lite och typ kolla Greys Anatomy.

Jo visst. Det vore trevligt. Bortsett från det faktum att när Greys börjar så sussar jag sött sen länge.

Jag är inte bitter. Jag är inte bitter. Jag är inte bitter.

---

Alltså bara för att förtydliga. Jag är glad att tjäna pengar. Jag är glad att jag har arbetskamrater. Jag är jäkligt glad att jag fick något att göra innan jag växte fast i soffan. Jag är faktiskt genrellt en rätt glad person. En glad person som bara tycker det är hundra gånger roligare uttrycka saker på ett mindre lyckligt och rosaskimrande sätt än vad som verkar brukligt in the world of bloggar. Min lägenhet är rosa. Därför behöver inte min blogg vara det. Typ. 

Eh, alltså...inte för att någon undrat. Men nu vet ni i alla fall.

Idag försökte jag öppna dörren till lägenhten genom att trycka på öppna-knappen på bilnyckeln. Det fungerade inte och det tog mig osunt länge att komma på vad som var fel.

Nu är klockan 20.30 och jag ska typ gå och lägga mig. Svår pensionärsvarning på mig för tillfället. Imorgon när klockan ringer vid 04.00 kommer det i alla fall kännas som ett klokt val.

Jag har visserligen ett jobb just nu. Men tro mig att jag längtar tills jag har ett jobb som dessutom går att kombinera med ett liv.

Och när jag har det jobbet. Då ska jag unna mig hemfixad matlåda varje dag. No more färdiga pastasallader eller baugetter från ICA till lunch. Och inte från Statoil heller för den delen. Definitivt inte från Statoil. Har ni tänkt på att det faktiskt är någon som står och gör de där salladerna ni äter...va va va?

Well well, godnatt!

Två gånger på tre dagar! Det finns kanske fortfarande hopp för mig ändå.

Noterade att Cat lagt upp bilder på vårtecken. Uppe i Luleå känns våren aningens mer avlägsen. Förstår att du är nöjd att inte bo här längre.



Outside my window. Temperaturen (som ni kan se om ni tittar noga) är det inga fel på. Men snön! Nåja, lagom till Juni kanske jag återfått full syn utåt. Kanske.

Jag efterlyste en liten skidtripp, och se, jag fick som jag ville. Mor såg till att styra upp en dag i backen. Tur att föräldrar inte släpper ansvaret att aktiviera sina barn bara för att de blivit vuxna.

Jag kan väl inte påstå att den där bilden är någon jag i normala fall skulle visa in public. Men det är den enda jag har från dagen och jag ser ju rätt glad ut så jag bjuder på den.

---

Update: Jag  noterade att jag skrivit fel i rubriken (ändrat nu). Men seriöst, visst ser Kådbalis bättre ut än Kåbdalis?