En annan Frida

Idag är det sol. Så efter exakt en månad har jag bestämt mig för att krypa fram ur mitt ide.

Nej, jag kunde tydligen inte riktigt släppa den här bloggen än. Framförallt kunde jag inte riktigt med att det sista jag skulle ha skrivit (om det nu hade blivit det sista) skulle handlat om min jättefinne. Det kändes inte helt okej.

De flesta som inte bloggat på länge brukar vid återkomsten tacka sina läsare för att de fortfarande kikar in trots dålig (icke existerande) uppdatering. I will not. Det finns nämligen ingen att tacka. Och det är lugnt, jag förstår liksom att ni gett upp för längesen.

Jag återkommer...