Rastlös

Igår var det snöstorm. Givetvis kom rastlösheten som ett brev på posten. Varför är det alltid så, att man vill göra som mest när det är som svårast att faktiskt göra något? I vanliga fall har jag ju inga problem med att få tiden att gå utan att göra speciellt mycket.

Nåja. Inget ont som inte har något gott med sig. Gårdagens väder resulterade i badrumsstädning (jag skrubbade till och med taket), städning av resten av lägenheten och total ommöblering. (Okej ommöbleringen var kanske ingen vidare bra idé).

Idag är det lite bättre väder. Så nu åker jag in till stan. Vet inte om det är så smart men måste hemifrån innan min rastlöshet har gjort något drastiskt och oåterställbart här hemma.




Så här spenderar skrället tiden av snöstorm. Det är rätt äckligt med katter på köksbordet egentligen. Men om jag är rastlös så är det inget i jämförelse med vad han är och av någon anledning är sova på köksbordet det enda som duger just nu. Såå, jag prioriterar mina öron och mitt tålamod. Duken går väl att tvätta.




Jo, precis

"Och här kommer Andrea Henkel, och hon tar en sooolklar ledning..." (På det upphetsade sätt som bara Christer Ulfbåge behärskar)

Eh, hon var liksom den enda som gått i mål. Christer Ulfbåge är en fantastisk kommentator. Jo men visst.

Sushidrömmar

Inatt hade jag helt sinnesjuka cravings efter sushi. Jag kunde inte tänka på något annat än hur gott det skulle vara med lite ris och rå fisk. Jag bara låg och vred och vände mig och fantiserade om hur jag åt sushi. Planerade hur jag skulle få tag i det idag. Hur svårt det kunde vara att göra egen osv... Jag har aldrig varit med om ett liknande begär. I scared myself.

Alltså, att vara sugen på sushi är ju inte helt ovanligt har jag förstått. Alla tjatar ju om sushi hit och sushi dit. Sååå mitt svåra begär vore väl inte så konstigt om jag hade tyckt om sushi. But I don't.  



Icebreakers...



This is Frej. Han är isbrytare. Ymer, Oden, Atle och Ale heter hans isbrytarkompisar. Så till min fundering. Båtar brukar ju vara tjejer? Varför är isbrytare killar? Är det för att de är stora, starka och klarar sånt som ingen annan kan? Nä allvarligt, why? Papi?



Okej, jag googlade lite. Nu är jag ännu mer förvirrad. Här skriver de hon om isbrytarna. Hon Sankt Erik (gammal isbrytare) och hon Ale. Isbrytare är alltså tjejer med killnamn. Äh, jag ger upp.


Jooråsåatt...

...synden straffar sig själv. Jag tyckte att popcorn kunde vara ett relativt okej snacks trots att jag bestämt mig för att göra mig av med ett par kilo. Min micro tyckte uppenbarligen annorlunda. Okej, jag fattar vinken.


Åh,

ibland är jag lite dum. Jag hittade orsaken till mitt obegripligt intensiva nysande. Lurvbollen kom ju hem i söndags. Av någon anledning blir jag tillfällig kattallergiker när jag inte träffat skrället på ett par veckor. (Han var på semester den här gången och inte på rymmen för engångsskull) Jag hade bara förträngt det. Så, atjo atjo ett tag till.


Atjo!

Jag är förkyld. Eller rättare sagt, jag var förkyld. Världens bästa förkylning faktiskt. Från overkligt dunderförkyld och totalt däckad till nötkärnefrisk (Vad är det för uttryck egentligen: "frisk som en nötkärna"?) på 48 timmar.

Men jag har en fundering. Brukar man nysa när man är förkyld? Alltså nysa med samma frekvens som när man har en riktigt besvärlig hosta? Jag har snart nyst iväg halva hjärnan.

Tur att det är rätt skönt att nysa. Ni vet hur frustrerande det är när man har en nys på gång som aldrig kommer? Ungefär lika tillfredställande är det när man får till ett par riktiga supernysar. Jejj.

Mästerfotografen

Kopplade in kameran i datorn för att föra över bilder från jul och nyår. Insåg att jag inte tagit en endaste liten bild. Inte en enda. Väldigt imponerande. Det här var den senast tagna bilden. Daterad 23:e december.



Min sänglampa hemma hos föräldrarna. Nej, de har inte kommit så långt i utvecklingen i Piteå.

RSS 2.0