Jag ger upp

Igår på jobbet

- Jag har funderat ett tag nu. Om du bor i Munksund... hur kan du vara så bra på svenska?

- Va.. vad menar du?

- Ja men inte ett enda ord du säger blir ju fel. Hur kan du ha lärt dig så bra?

-
Jag förstår fortfarande inte. Vad skulle jag annars prata för språk?

- Ja men Pitemål... bonschka.

-
Suck.

Going down...

Det är grått. Kallt. Regnigt. Jag är fortfarande sjukt seg efter en helg som på något konstigt sätt bland annat förvandlat mig till en fjortis med sms-tumme. Och nu ska jag iväg och jobba (utringd i sista sekund). Riktigt bra förutsättningar för en riktig pissdag med andra ord.

MEN
. Det finns ett stort jäkla MEN. För trots en helg med way to much av livets goda så noterade jag i morse att jag nått det första av mina delmål. På bara en månad. Jag är så jävla bra. Inte ens det faktum att Agda, 90 år, ikväll i vanlig ordning kommer att klappa mig på magen och fråga när det är dags att ploppa ut ungen kommer kunna ändra mitt humör idag.


10 månader

Ja hela 10 månader. Så lång tid tog det för mig att inse fördelarna med att bo hemma. Alltså de mindre uppenbara fördelarna än att det till exempel är väldigt billigt.

Det är främst min lillebror som jag har funnit svårt att dra någon nytta av tidigare. Men igår kom jag på det. Vilken outnyttjad arbetskraft jag hela tiden haft framför mig. 

Han fick börja med att bada katten. Det är ovärdeligt att ha det gjort utan ett enda rivsår. Till nästa arbetsuppgift måste jag dock omförhandla lönen lite.  1200kr/h är inte hållbart i längden. En jäkla tur att kattbadet bara tog 5 minuter.

Pappa igen

Häromdagen när pappa skulle handla bad jag honom köpa bröd åt mig. Ingen speciell sort men jag hade en lång lista med olika kriterier som brödet skulle uppfylla. Kraven var många men inte speciellt konstiga, jag visste att det fanns massor med brödsorter på hyllan att välja mellan. I alla fall, pappa kommer hem. Brödet han har med sig uppfyller absolut mina krav. (Det var ingen självklarhet på förhand. Så jag är nöjd.)

Ska göra en smörgås. Tuggar. Tuggar. Tuggar. Konstaterar att det är som att tugga på en barkbit. Ingen höjdare alltså. Jag äter det dock med god min. Säger inget till pappa. Det är ju inte hans fel. (Trodde jag i alla fall.) 

Nästa morgon. Pappa ser att jag tar fram brödet för att göra en smörgås.

- Det där brödet jag köpte, är det som att äta bark?
- Jaaaaa......


Herrgud, varför väljer man att köpa det bröd som man, utan att ha smakat, kan jämställa med att äta bark?

Alkoholundervisning

Samtal mellan vuxen man och två yngre pojkar, typ 7-8 år, inne på Systembolaget

Pojkar: Varför har vi inte köpt vin?
Man: Nej men pappor dricker inte vin det är bara mammor som dricker vin...
Pojkar: Jahaa...
Man: Pappor dricker öl istället. För att bli stora och starka.

Nej, mannen var inte pappan. Mannen var kassabiträdet.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med ovanstående. Jag vet bara att det inte kändes helt okej.

1...2...3...

Låt säga att det av någon anledning är absolut nödvändigt (utan ironi) att du får i dig cirka två liter vatten per dag. Se då för guds skull till att inte ha odruckit 1,9 liter av dessa fem minuter innan du går och lägger dig. Eller tills fem minuter innan du hade tänkt lägga dig då. Speciellt inte om det skulle vara ganska bra om du somnade inom en någorlunda överskådlig framtid. Fast... att räkna toabesök kanske fungerar på samma sätt som att räkna får? Näeeee...

Påsk

Det går tydligen inte att vara på isen på stugan. Alldeles för mycket flövatten. Det bär inte. Sen är det ingen sol heller. Just nu känns det som ett fantastiskt beslut att jobba. Farväl bitterhet. Välkommen skadeglädje.

Cooking



På bilden: Pappa lagar mat. Det oreanga: En påse chiliconcarnemix. Den lilla högen utanför tallriken: De små nästintill obefintliga och absolut smaklösa paprikabitarna i mixen.

Han tål dem tydligen inte.

Ja, han är en vuxen människa. Nej, han är inte på något sätt allergisk


Lovely

Jag luktar bebisspya. Men det är det banne mig värt. Boden är inte så dumt ändå. Inte om man råkar vara galet bebissjuk i alla fall. Än så länge är jag dock väldigt nöjd med att låna. Så praktiskt att kunna lämna tillbaka. 

Nu är det påsk. Jag hade gärna hängt ute på isen och jobbat på fräknarna. De får dock vänta ett par veckor för här ska det jobbas på annat håll. Det är lovely. Bästa J är dock hemma från Malmö. Det är också lovely (denna gång utan ironisk underton).

Angående bilden i föregående inlägg. Jag inser så här i efterhand att jag kanske måste jobba lite på min fototeknik. Låt säga att du med en bild försöker säga "fan vad synd om mig som fick vada i en halvmeter vatten idag, det är inte alltid så roligt när snön tinar på våren"  då gör det inget om det på den bilden i alla fall ser mer än lite blött ut. (Jag är i alla fall nöjd över hur jag nästan lyckades dölja min oförmåga att hålla kameran rakt genom att lite diskret rotera bilden. Hahahaha.)

Water



Jo men jag gillar verkligen vårvintern.

RSS 2.0