En annan Frida

har snickrat ihop finaste hundkojan till kattskrället. Klart han måste ha tak över huvudet när jag är för lat för att släppa in honom. Det ser lite fånigt ut att den står på ben men det är för att lilla pappa har tänkt på den snart kommande snön (jag tror det är därför i alla fall).

...när kattskrället kom hem. Allting bara rullar på. Händer inte så mycket spännande. Eller jo, idag hade jag en intervju. Det gick rätt bra. Betydligt bättre än sist i alla fall. Fast det säger ju inte så mycket.

Jag skulle minsann göra mig lite fin inför intervjun tänkte jag (fin = se nog representabel ut för att visa sig bland folk). Så jag hoppade ner i par skor med klack. Jag visste att det inte var någon bra idé. Den enda gång jag står ut med de skorna är med lagom mycket alkohol i kroppen. Men mitt enda alternativ: vita (de var vita en gång iaf) converse, känndes helt enkelt inte som något alternativ. Fötterna gör plågsamt ont och nu sitter jag där jag sitter ett tag, men det fick det vara värt. 

Innan jag for funderade jag även på vilken jacka jag skulle ta. Har sett att fullt med folk dragit fram sina vinterkappor så jag tänkte att då kan väl jag med göra det. Den är ju lite finare i alla fall. Det var inte heller någon bra idé. Way to early helt enkelt. Svettpärlor i pannan är ingen bra accesoar på en arbetsintervju.  

Nåja, jag är nöjd med dagen i alla fall. Jag gjorde inte bort mig och det var huvudsaken.

Väldigt suddig. Väldigt lurvigt nybadad och missnöjd. Väldigt trött. Men vad spelar det för roll? My baby is back. 10 dagar på rymmen är 10 dagar för mycket. Men huvudsaken är att han tillslut beslutade sig för att komma hem igen i alla fall.

Lite för mycket tid + Lite för lite att göra + Lite för stor beslutsångest + Lite för många nagellack + Lite för mycket bloggläsande

I verkligheten är den orangea nageln mer rosa. Som att det skulle göra saken bättre.

Jag går i skogen och letar efter kottar. Skogen är visserligen full av kottar. Bruna, hårda och små fula kottar. Den enda kotte jag vill hitta, den stora, mjuka och svarta, håller sig dock out of sight.



Var sjutton håller du hus? Ifall du har en minut över kan du väl komma förbi här hemma och säga hej i alla fall, okej?  

Okej, nu har jag hunnit bo här i 1½ vecka ungefär. Under den tiden har...

...jag hunnit bo in mig i mina fina rosa soffor.



...jag avklarat det obligatoriska IKEA besöket tillsammans med Tess.

...jag tillsammans med lagomt antal tjejer testat lägenhetens festduglighet. (Klart godkänt!)

...jag fått fina inflyttningspresenter. Bland annat fin fina Mon amie muggar från la familia.



...jag varit sjukligt sjuk.

...finaste Kotte flyttat in



...finaste Kotte tydligen bestämt sig för att flytta ut igen

...jag som genom ett mirakel blivit frisk igen

Och det är väl ungefär där vi befinner oss just nu.

Okej, någon som påpekade att bilden på bilen legat där högst upp väldigt länge nu. Well, det är bara att acceptera. Jag är en periodare.

Idag lyckades jag äntligen fixa en present till the wedding på lördag. Det är knepigt när det inte finns någon önskelista. Jag hade dock  tur. Isa är min räddande ängel och kunde leverera med very very kort varsel.

I övrigt håller jag på att bli sjuk. Fy. Jag som skulle utmana Jocke på att springa milen idag (eller planen var att i alla fall röra sig några kilometer i lämpligt tempo). Det slutade med att jag sov. Hela jäkla kvällen. Inte bra. Dessutom vaknade jag bara med ännu mer ont i halsen. Great great great.