En annan Frida

Jobbet igen (Nej det händer inte så mycket annat i min värld). Träffar tant jag ej träffat på länge.

- Vad du har blivit tjock.

- Nja, jag har väl alltid sett ut så här?

- Nej, men nog är det väl nånting på gång....?

- Nej... inte vad jag vet i alla fall.

Fan. Jag sa visserligen att jag inte skulle låta dom påverka mig men dom gör det sannerligen inte lätt för mig. Minus tio kilo och då är man helt plötsligt gravid. Tack.

Sen kan man ju alltid fråga sig om det egentligen var värre för henne eller för mig?

Igår på jobbet

- Jag har funderat ett tag nu. Om du bor i Munksund... hur kan du vara så bra på svenska?

- Va.. vad menar du?

- Ja men inte ett enda ord du säger blir ju fel. Hur kan du ha lärt dig så bra?

- Jag förstår fortfarande inte. Vad skulle jag annars prata för språk?

- Ja men Pitemål... bonschka.

- Suck.

Ja hela 10 månader. Så lång tid tog det för mig att inse fördelarna med att bo hemma. Alltså de mindre uppenbara fördelarna än att det till exempel är väldigt billigt.

Det är främst min lillebror som jag har funnit svårt att dra någon nytta av tidigare. Men igår kom jag på det. Vilken outnyttjad arbetskraft jag hela tiden haft framför mig. 

Han fick börja med att bada katten. Det är ovärdeligt att ha det gjort utan ett enda rivsår. Till nästa arbetsuppgift måste jag dock omförhandla lönen lite.  1200kr/h är inte hållbart i längden. En jäkla tur att kattbadet bara tog 5 minuter.

Häromdagen när pappa skulle handla bad jag honom köpa bröd åt mig. Ingen speciell sort men jag hade en lång lista med olika kriterier som brödet skulle uppfylla. Kraven var många men inte speciellt konstiga, jag visste att det fanns massor med brödsorter på hyllan att välja mellan. I alla fall, pappa kommer hem. Brödet han har med sig uppfyller absolut mina krav. (Det var ingen självklarhet på förhand. Så jag är nöjd.)

Ska göra en smörgås. Tuggar. Tuggar. Tuggar. Konstaterar att det är som att tugga på en barkbit. Ingen höjdare alltså. Jag äter det dock med god min. Säger inget till pappa. Det är ju inte hans fel. (Trodde jag i alla fall.) 

Nästa morgon. Pappa ser att jag tar fram brödet för att göra en smörgås.

- Det där brödet jag köpte, är det som att äta bark?
- Jaaaaa......

Herrgud, varför väljer man att köpa det bröd som man, utan att ha smakat, kan jämställa med att äta bark?

Samtal mellan vuxen man och två yngre pojkar, typ 7-8 år, inne på Systembolaget

Pojkar: Varför har vi inte köpt vin?
Man: Nej men pappor dricker inte vin det är bara mammor som dricker vin...
Pojkar: Jahaa...
Man: Pappor dricker öl istället. För att bli stora och starka.

Nej, mannen var inte pappan. Mannen var kassabiträdet.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med ovanstående. Jag vet bara att det inte kändes helt okej.

Låt säga att det av någon anledning är absolut nödvändigt (utan ironi) att du får i dig cirka två liter vatten per dag. Se då för guds skull till att inte ha odruckit 1,9 liter av dessa fem minuter innan du går och lägger dig. Eller tills fem minuter innan du hade tänkt lägga dig då. Speciellt inte om det skulle vara ganska bra om du somnade inom en någorlunda överskådlig framtid. Fast... att räkna toabesök kanske fungerar på samma sätt som att räkna får? Näeeee...

Det går tydligen inte att vara på isen på stugan. Alldeles för mycket flövatten. Det bär inte. Sen är det ingen sol heller. Just nu känns det som ett fantastiskt beslut att jobba. Farväl bitterhet. Välkommen skadeglädje.

Jag luktar bebisspya. Men det är det banne mig värt. Boden är inte så dumt ändå. Inte om man råkar vara galet bebissjuk i alla fall. Än så länge är jag dock väldigt nöjd med att låna. Så praktiskt att kunna lämna tillbaka. 

Nu är det påsk. Jag hade gärna hängt ute på isen och jobbat på fräknarna. De får dock vänta ett par veckor för här ska det jobbas på annat håll. Det är lovely. Bästa J är dock hemma från Malmö. Det är också lovely (denna gång utan ironisk underton).

Angående bilden i föregående inlägg. Jag inser så här i efterhand att jag kanske måste jobba lite på min fototeknik. Låt säga att du med en bild försöker säga "fan vad synd om mig som fick vada i en halvmeter vatten idag, det är inte alltid så roligt när snön tinar på våren"  då gör det inget om det på den bilden i alla fall ser mer än lite blött ut. (Jag är i alla fall nöjd över hur jag nästan lyckades dölja min oförmåga att hålla kameran rakt genom att lite diskret rotera bilden. Hahahaha.)

Tro vad ni vill (vi kan ju låtsas att någon bryr sig) men vi har faktiskt fler än tre rum hemma. Jag har dock annat att göra än att springa runt och fota strömbrytare till lampor (eller att fota något överhuvudtaget). Typ knyta ihop min utbildning och att jobba. Tänk om man istället kunde försörja sig på att blogga. Eller vänta, det finns ju faktiskt dom som gör det. Tyvärr är jag varken snygg, 17, eller från stockholm. Synd.

Glöm Måns. Glöm Caroline. Glöm Malena. Nu ska jag tala om varför EMD vinner ikväll.

1. Mammas elever har haft anonym schlageromröstning i veckan (Viktigt att påpeka att den var anonym, inget grupptryck där inte). Solklar segrare: EMD.

2. Mina tanter på jobbet ÄLSKAR pojkarna.

För att sammanfatta: lågstadieungarna + pensionärerna + (sedan tidigare övervunna fjortisar) = Vad kan gå fel?

Vad jag själv tycker, det vet jag faktiskt inte.

Precis kommit hem från jobbet. Jag har tillfälligt blivit med hus. Med hus kommer tydligen snö.

Tre saker jag alla gånger skulle välja framför att skotta snö just nu:

1. Jobba ytterligare ett 12-timmarspass nu på en gång. Denna gång utan rast.

2. Bo 13 trappor upp utan hiss. Resten av livet.

3. Skotta hela kvarteret. Vilken annan dag som helst.

Fan. Jag som precis fått tillbaka känseln i tårna efter att ha plumsat runt i djupsnön hela dagen.

Okej, Vasalopps-söndag idag. Jag har tidigare fått för mig att jag någon gång ska åka detta förbenade vasalopp så givetvis var jag tvungen att testa skidformen idag. Jag fick ju faktiskt min farmors gamla skidor när jag fyllde år. Skidorna är inte alls gamla egentligen. Det är bara farmor som blivit tvärgammal det senaste året och inte kan åka som hon tänkt. Några konstateranden efter dagens hundratalet meter på skidor

1. Förhoppningsvis har jag många år på mig att ladda upp innan jag anmäler mig.  

2. Jag fick även pjäxor av farmor. Och nej farmor jag är ledsen, men är pjäxorna 4 storlekar för stora så hjälper det inte hur många sockar man stoppar i.

3. Jag har inga stavar. Jag brukar låna pappas. Pappa åkte till Tärnaby idag. Med sig tog han tre av sina fyra stavar (logiskt?). Mitt alternativ var att göra som Herr Vasa himself eller att ge sig ut med ett par av mammas midjekorta. Jag inbillade mig att två stavar var bättre än en. Jag är inte övertygad om att jag valde rätt. Jag är bara väldigt övertygad om att jag lika gärna kunnat stanna hemma.

4. Igen. Förhoppningsvis har jag många år på mig att ladda upp innan jag anmäler mig.