Pappa igen
Häromdagen när pappa skulle handla bad jag honom köpa bröd åt mig. Ingen speciell sort men jag hade en lång lista med olika kriterier som brödet skulle uppfylla. Kraven var många men inte speciellt konstiga, jag visste att det fanns massor med brödsorter på hyllan att välja mellan. I alla fall, pappa kommer hem. Brödet han har med sig uppfyller absolut mina krav. (Det var ingen självklarhet på förhand. Så jag är nöjd.)
Ska göra en smörgås. Tuggar. Tuggar. Tuggar. Konstaterar att det är som att tugga på en barkbit. Ingen höjdare alltså. Jag äter det dock med god min. Säger inget till pappa. Det är ju inte hans fel.(Trodde jag i alla fall.)
Nästa morgon. Pappa ser att jag tar fram brödet för att göra en smörgås.
- Det där brödet jag köpte, är det som att äta bark?
- Jaaaaa......
Herrgud, varför väljer man att köpa det bröd som man, utan att ha smakat, kan jämställa med att äta bark?
Ska göra en smörgås. Tuggar. Tuggar. Tuggar. Konstaterar att det är som att tugga på en barkbit. Ingen höjdare alltså. Jag äter det dock med god min. Säger inget till pappa. Det är ju inte hans fel.
Nästa morgon. Pappa ser att jag tar fram brödet för att göra en smörgås.
- Det där brödet jag köpte, är det som att äta bark?
- Jaaaaa......
Herrgud, varför väljer man att köpa det bröd som man, utan att ha smakat, kan jämställa med att äta bark?
Kommentarer
Trackback
