Min kväll
Herregud. Ett under att jag sitter här. Typ.
Hade lite dåligt med internetuppkoppling hemma. Så efter en kväll hos vänner stannade jag till på skolan för att utnyttja deras Internet och uträtta några internet-krävande ärenden. Så långt allting lugnt. Problemen började när jag kände ett behov av att uppsöka en toalett. Kommer tillbaka till datasalen. Drar passerkortet. Det lyser RÖTT. PANIK.
På andra sidan den låsta dörren: Mobil. Plånbok. Dator. Lägenhetsnycklar. Ännu mer panik.
Okej, mina kompisar som jag lämnade en timme tidigare har min extranyckel till lägenheten. Sån tur var har jag bilnycklarna på rätt sida den låste dörren. Åker och hämtar den. De har givetvis hunnit somna. Sorry.
Tillbaka till skolan. Hoppas på bättre tur med dörren. I wish. Vad göra? Sova på golvet utanför datasalen? Jag har visserligen nyckeln till lägenheten nu. Men att lämna mina dyrbaraste ägodelar obevakade i ett offentligt rum hela natten? Kändes inte helt bra.
Men, som genom ett mirakel visar han sig. Securitasvakten. Skeptisk till det faktum att jag vill in i datasalen, men snäll. Han ser min dator och väska och förstår problemet. Släpper in mig. Tack.
23.00 larmas datasalen. Jag trodde man kom runt det med passerkort, men inte där tydligen. Vakten påstår att det alltid varit så. Jag är inte övertygad, men det spelar mindre roll.
Nu är jag hemma. Självklart fungerar nätet här nu.
Ensam igen
Idag gör min sambo sin sista dag i den här stan. Lite ledsamt, men jag förstår honom
Senaste besöket i den andra staden slutade visserligen i en ovälkommen veterinärräkning. Men eget hus, stora skogar och kattkompisar låter ändå bättre än mina 28 kvadrat med tillhörande byggarbetsplats på gården.
Trolleri
Före och efter.
Tips i kategorin: Hur man gör om man inte har råd eller lust att köpa nya skor.
Svaret? Reklamera.
Noteras bör att det på före bilden inte ens nästan framgår hur slitna de små stackarna egentligen var.
Hur jag än ställde in kameran så trollade den bort 10 lager smuts. Nåja.
Jag tog en kvällspromenad
Nästa gång väljer jag en annan väg.
En annan Frida
Namnet på den här bloggen syftar givetvis till det faktum att en lång period i mitt liv är över. Och att något nytt börjar. Inga konstigheter.
Det finns dock en annan orsak bakom namnet. Det här är en annan blogg. En annan än den förra. Jo, jag har faktiskt (trots att jag förnekat det) bloggat förr. Senast igår typ.
Det var dock en äcklig liten sak, den där andra bloggen. Fylld av negativitet och otrevligheter. En blogg man inte vill att någon man känner ska läsa. För man, eller i alla fall jag, vill ju gärna styra lite över hur folk uppfattar en. Man (fortfarande jag) vill faktiskt inte förknippas med en person vars liv verkar gå ut på att gnälla. Gnälla, klaga och gnälla. Jag är visserligen gnällig. Men inte bara. Så det så.
Det finns dock en annan orsak bakom namnet. Det här är en annan blogg. En annan än den förra. Jo, jag har faktiskt (trots att jag förnekat det) bloggat förr. Senast igår typ.
Det var dock en äcklig liten sak, den där andra bloggen. Fylld av negativitet och otrevligheter. En blogg man inte vill att någon man känner ska läsa. För man, eller i alla fall jag, vill ju gärna styra lite över hur folk uppfattar en. Man (fortfarande jag) vill faktiskt inte förknippas med en person vars liv verkar gå ut på att gnälla. Gnälla, klaga och gnälla. Jag är visserligen gnällig. Men inte bara. Så det så.
Sista dagen
Idag är sista dagen jag går till skolan. Eller som jag måste gå till skolan snarare. 18 års sammanhängande skoltid ist forbei. 18 år. Det är sinnesjukt. Speciellt för någon som aldrig riktigt gillat det där med skola och att plugga.
Nåja, när något tar slut. Visst är det då man ska påbörja något nytt?
Nåja, när något tar slut. Visst är det då man ska påbörja något nytt?
