Hemma igen

Det kom lite snö tidigare ikväll. Med betoning på lite.  Men det räckte. Två minuter senare hade jag något svart, mjukt och lurvigt i mitt knä. Jippi!

Jag kanske har ärvt lite av släktens påstådda synskhet ändå. Eller så känner jag min katt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0