En annan Frida

Jag har sen en tid kännt en viss (läs: enorm) aversion mot gymmet. Jag vägrar gå dit och har istället hållt mig sysselsatt med annat. Jag springer (joggar, lunkar what ever) i skogen. De senaste dagarna har jag dock börjat förstå varför gymmet är en rätt bra uppfinning än då. Främst av två orsaker.

1. Regn. Det hade visserligen regnat hela dagen igår. Men jag väntade tills det lugnade ner sig lite. Eller tills jag trodde det lugnat ner sig i alla fall. Istället kom den värsta skuren på hela dagen så fort jag gick utanför dörren. När jag kom hem (Jo jag är för envis för att ge upp och skita i det) var jag blötare än om jag stått i duschen med kläderna på i ett par timmar.

2. Mygg. Exakt vilken funktion i naturens livskedja (?) fyller de små jävlarna? Jag hade efter 5 minuter tre bett bara på vänster öra. D et finns nog inget jag hatar så mycket  som just mygg. Ja jag vet,  det kanske finns värre saker men inte i förhållande till hur ofta man utsätts för dem.

Jag säger inte att jag tänker gå till gymmet igen. Jag säger bara att det kanske inte är en så jättedålig uppfinning med tärning under tak.

Imorgon börjar förövrigt allvaret. Ett par veckor med heltidsjobb. Det ska faktiskt bli rätt skönt.