Ooops.
Jag glömmer ibland att jag har en blogg. Okej, kanske inte bara ibland... väldigt ofta.
Sen, som nu, när jag ska uppdatera så hittar jag inte sladden till kameran. Well well.
Liten update:
- Jag har badat i havet. Bildbevis finns (jo, du kan behöva anväda förstoringsglas) hos Cat.
- Compede ska sitta tills de lossnar av sig själv. Inte dras bort i förväg.
- Tennis är inte min sport. Å andra sidan är ingen sport min sport så jag tänker glatt fortsätta slå på de där förbannade bollarna.
Min midsommar i punktform
- 06.30 På väg till jobbet. Då familjen åkt till fjälls så kör jag farmors bil. Varningslampa börjar blinka. Återkommer till det senare.
- 12.00 SMS från Tess. Kvällens planer inställda på grund av sjukdom. Great.
- 14.00 Slutar jobba. Har nu tagit reda på (genom samtal till bror) att morgonens blinkande beror på att bromsvätskenivån är för låg. Min reaktion på den informationen: Bromsvätskenivå Que? Bror mumlade något om att om jag inte visste så kunde jag lika gärna låta bilen stå. Jag hade dock en bättre lösning: Leta reda på en flaska bromsvätska som redan fanns i bilen + haffa random föredetta bilmekaniker som befinner sig i korridoren utanför jobbet. Tadaa.
- 15.00 Däcka på soffan.
- 17.00 Vakna. Ooops.
- 18.30 Mat. Färdiglagad microuppvärmd fiskgratäng fungerar som midsommarmat?
- 19.30 Försöker fördriva tiden med att titta på film. Visar sig vara svårt av två anledningar. 1, Var hyr man film midsommaraftons kväll? Nej just det. Ingenstans. 2, Dvdn funkar inte.
- 21.00 Börjar nu bli jäkligt rastlös och uttråkad. Vad gör jag när jag är rastlös och uttråkad? Just det, jag färgar håret. Detta brukar dock sällan vara en speciellt genomtänkt eller bra idé. Speciellt inte när färgningen består i att bli blondare. Nåja, jag överlever. Kanske.
- Nu: Klockan är halv tolv. Det är midsommarafton. Jag bloggar världens längsta inlägg. Det säger nog det mesta om dagen.
Men föresten, jag glömde ju... Någon gång under kvällen fick jag faktiskt nog form av känsla för att det faktiskt var midsommar och kände mig tvungen att uppmärksamma det på något sätt. Så det ni ser på bilden nedan är alltså inte ogräs utan sju sorters blommor (jag lyckades faktiskt utan att behöva ta till nödlösningen maskros eller mammas panséer). Jag har dock inga planer på att lägga dem under kudden. No way. Hur ska jag kunna drömma något om jag inte sover något på grund av alla äckliga småkryp. 
Lägg eran jävla asfalt någon annanstans, tack!
Det är fullkomligt omöjligt att planera sin körning. Det går ju inte att veta var de bestämt sig för att blockera framfarten just den aktuella dagen och tiden. Om det skulle vara så att du faktiskt känner till ett vägarbete och då av logisk anledning (för att minska trafiken runt de utsatta vägarbetarna eller för att komma fortare fram?) funderar på att ta en annan väg. Gör inte det. Det är nämligen rätt så jäkla sannolikt att det kommer vara, om möjligt, ännu sämre framkomlighet på just den andra vägen. Tro mig, jag har provat. Inte bara en gång.
Plus i alla fall till kommunen som skickat ut information om planerade vägarbeten. Synd bara att dessa planerade vägarbeten fullkomligt druknar i vad som då uppenbarligen måste vara oplanerade arbeten.
Jävla mygg
1. Regn. Det hade visserligen regnat hela dagen igår. Men jag väntade tills det lugnade ner sig lite. Eller tills jag trodde det lugnat ner sig i alla fall. Istället kom den värsta skuren på hela dagen så fort jag gick utanför dörren. När jag kom hem (Jo jag är för envis för att ge upp och skita i det) var jag blötare än om jag stått i duschen med kläderna på i ett par timmar.
2. Mygg. Exakt vilken funktion i naturens livskedja (?) fyller de små jävlarna? Jag hade efter 5 minuter tre bett bara på vänster öra. D et finns nog inget jag hatar så mycket som just mygg. Ja jag vet, det kanske finns värre saker men inte i förhållande till hur ofta man utsätts för dem.
Jag säger inte att jag tänker gå till gymmet igen. Jag säger bara att det kanske inte är en så jättedålig uppfinning med tärning under tak.
Imorgon börjar förövrigt allvaret. Ett par veckor med heltidsjobb. Det ska faktiskt bli rätt skönt.
Cat's in town...
Jag satt tålmodigt och väntade på den utlovade middagen medan C gick loss med skurmedlet. Det var dock väldigt nödvändigt. Bilden på den kulinariska måltiden bjuder jag på för att jag vill vara som alla andra som bloggar. Så det så.
Men du Catalina... Pappa hälsar att cykeln var i lite sämre skick än vad han trodde så det kan ta någon extra dag att få den att rulla. Men den hade i alla fall cykelkorg. Bra va?
Ikväll
Det var det också. Tills någon bestämde att vi skulle sitta ute och äta.
Det har för fasiken nästintill snöat här idag. Den tidigare nämda någon sov dock när detta skedde och låter sig nu luras av några små solstrålar som kikar fram mellan molnen. Idiot.
Ofrivilligt sambo
Jo, just eftersom det är världens största så vet jag att det är samma hela tiden.
Jag vet varifrån mina opedantiska gener kommer ifrån nu...
Meddela när ni hittar det ni letar. Eller det jag letar då.
Jag hörde en gång en historia om en gubbe som är så pedantisk i sitt garage att man inte ens får gå in där med skor. Den gubben är inte min far.
Kära far kunde dock över telefon och utan att fundera meddela att de små insektsnycklarna ligger till höger i den översta vänstra lådan. Och det hänger en liten skiftnyckel på en pinne högst upp till vänster på tavlan bakom några större skiftnycklar. Detta skulle alltså kunna vara definitionen av ett organiserat kaos.
