En annan Frida

Har köpt ny telefon. Kände mig på bra humör (trots tidigare dåliga erfarenheter av det aktuella företaget) och bättrade på en stackars telefonförsäljares säljstatistik. Jag skulle liksom ändå ha telefonen och tyckte det kvittade varifrån den köptes. Då priset var detsamma (visserligen efter att jag fått upplysa försäljaren om att hans ursprungliga supererbjudande inte var lika super som andras) Jag skulle få vänta dock. Kanske upp till en månad. Inte optimalt men jag slog till ändå. Försäljaren tog min nya adress.

Igår fick jag ett sms. Paket att hämta. I Munksund. Paketet var trots adressändring skickat till min gamla adress. Å andra sidan hade det tagit en vecka istället för en månad. Så jag struntade i att bråka om det och skickade mamma för uthämtning och planerade samtidigt en blixtvisit till Piteå. Mamma hämtar ut paketet. "Men Frida, pratade du inte om en HTC telefon, det här är ju en sonyericsson...."

Strålande. Fast jag är inte förvånad. Ringer kundservice.

Hej och välkommen till oss som inte kan göra ett enda rätt. Vi har stängt på grund av utbildning och öppnar igen på måndag.

På grund av utbildning. HAHAHAHA.

Försöker ringa F. Jaa, jag behövde gnälla lite. Går inte att komma fram. Irriterande. Och ännu mer irriterande när jag får veta varför. Han är nämligen mitt i ett byte av sim-kort för att det ska passa i hans nya telefon som han hämtat ut idag. En lika dan som den jag skulle ha. Som han beställde efter mig!

Helgens skörd. Lingon, hallon, svarta vinbär och krusbär.

Hallonen är måhända inte i bästa shape, men att det överhuvudtaget fanns kvar några gjorde min helg, och lingonplockandet efteråt mer uthärdligt.

Nu måste jag bara lära mig göra något av allt det här också. Lingonsylt kan väl inte vara så svårt? Och av vinbären ska det väl kanske bli saft. Krusbär har jag visserligen aldrig smakat, men säger farmor att jag ska göra krusbärspaj så är det bäst att lyda. Och hallonen, mina älskade hallon, de har jag absolut inga problem att göra mig av med!

Nu har jag varit Lulebo i ett år. Frivillig lulebo alltså. Inte hitlurad på grund av studier eller andra mystiska verksamheter.

Tanken var väl att en flytt skulle bli starten på något mer. Att jag tillexempel skulle hitta ett jobb. Det där med jobb har väl dock inte gått helt enligt planerna. Fast nu när jag tänker efter så har det inte gått käpprätt åt skogen heller. Även om det kännts så långa stunder.

För även om jag varit arbetslös större delen av året så har jag faktiskt haft tre jobb. Ett jobb som lett till ett annat som lett till ett annat.

Det första i december, i hela tio dagar jobbade jag. Och nej, jag fick inte sparken. Kortare uppdrag inom bemanningsbranschen kallas det nog. Sen var det dött, dödare, dödast på jobbfronten i ett par månader.

Tills i april när en kompis (som jag arbetade med tillsammans i december) skrev på Facebook om att hon fått tre jobberbjudanden på en dag. Dela med dig, tyckte jag. Det gjorde hon och dagen efter hade jag ett jobb. I en månad den här gången, i Boden dessutom. Men ett jobb är ett jobb. En månad blev till en och en halv. Sen fick jag nog. Det fick jag i och för sig redan efter en dag på det stället men det var faktiskt inte därför jag slutade. Jag hade fått ett annat jobb.

Sommarjobb inom hemtjänsten i Luleå. Jippie! Precis vad jag ville. Eller inte. Men det var ju i alla fall i Luleå. Sen blev det som ni vet inte riktigt som planerat. Chefen från de två tidigare jobben ringde (yes, I'm still in bemanningsbranschen, men det funkar) och tyckte jag skulle börja på ett annat ställe. Så nu är jag tillbaka i Boden igen. Och här verkar jag bli kvar till i alla fall nästa år.