Stil

Okej. För ett par år sedan, medan jag pluggade, gjorde jag ett försök att träna på STIL . Det var det värsta jag gjort. Ångest var bara förnamnet och jag gick nog inte dit mer än en handfull gånger. Låt säga att gym som uteslutande besöks av "jag är så jävla snygg och vältränad och hurtig och smal och ung och smart och uppenbarligen rik för jag har bara råd med supersnygga superdyra märkesträningskläder och när jag inte är på gymmet så åker jag på skidresor eller springer en mil eller pluggar 8 tmmar om dygnet till tenta som jag kanske har om 2 månader"-tjejer (och kanske killar också, men tjejer är värre) inte var min grej riktigt. Det tog död på allt jag tyckte var roligt med träning. Och låt säga...jag har inte riktigt "råd" att inte gilla att träna.

Jag lovade i alla fall mig själv att aldrig sätta min fot där igen. Aldrig någonsin. Det fanns väldigt mycket jag hellre skulle göra än gå dit. Typ simma i en svensk mörk insjö med 250 000 gäddor (Ni som känner mig förstår). Men jag blev äldre. Och lite klokare. Jag bor 100 meter därifrån. Och ska jag träna verkar det jäkligt korkat att gå någon annanstans. Så...jag gick dit. Jag har har till och med gått dit ganska många gånger. Det vore en överdrift att säga att jag är deras flitigaste besökare. En väldigt stor överdrift. Men jag gick dit.

Ja, det kan hända att jag överdriver min bedrift en aning. Men vad sjutton. Det var ett stort steg för mig. Och ibland måste man få vara lite stolt över sig själv!

Och vem vet. Snart kanske jag vågar bada i Sverige också!!

Ännu mer saknad

Några gånger per år får jag ett ryck. Kommer på att jag har en blogg och så. Oftast sker det på en helg. Då jag inte har något bättre för mig. Då jag är ensam. Som i Juni när jag bloggade sist. Och som nu till exempel.

Jo, jag har varit ensam ett tag nu. 21 av de senaste 25 veckorna ungefär. Eller det är förstås inte riktigt sant. Det är ju bara en person som varit frånvarande. Och jag har faktiskt mer än en person i mitt liv. Men bara en av just den sorten. Den där sorten som märks extra väl om den är frånvarande. Den där sorten man får somna bredvid på kvällarna och vakna bredvid på morgonen.

En kompis sa för ett tag sedan "Du ska vara glad att han inte är borta i ett halvår i alla fall".
I min värld är April - September ganska precis ett halvår faktiskt. Men vad vet jag egentligen.


RSS 2.0