Home sweet home
T och O är världens snällaste som står ut med mig. Trodde jag! Sen försökte de lura i mig det här: 2 veckor över datumet. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Jag menar, till och med mina gamlingar på jobbet hade satt stopp här och det, ska jag tala om, vill inte säga lite det.
Emot sunt förnuft
Det här är inte bra. Jag blir tokig. Instängd i ett litet rum är jag. Ett rum som jag visserligen trivs rätt bra i. Men om jag lär mig något mer? Knappast! Ändå kan jag inte sluta. Det känns som att jag måste försöka in i det sista. It ain't over 'til the fat lady sings. Eller i det här fallet: sleeps. Och sömn kan jag ta igen i helgen. Så det så.
It's alive
Inte heller hindrade det mina självmordsförsök. Jag skippade visserligen bron och bussen men kombinationen hund+ishalka+en vindstyrka långt över det normala (även för Luleå) visade sig vara ganska bra substitut till de metoderna.
Okej...
...min dator dog precis. Död, dödare, dödast. Kaputt, kaputtare, kaputtast. (Nej, grammatiskt korrekta meningar kan inte beskriva dess tillstånd at the moment)
Alltså. Den stängde av sig av överhettning och nu går den inte igång. Den behöver tyvärr inte så mycket för att bli överhettad den där lilla saken. Uppenbarligen inte mer än att stå påslagen med webbläsaren öppen. (Att jag placerat den på något mjukt var i och för sig knappast till någon fördel.)
Jaa, jag kände mig tvungen att logga in på en skoldator för att meddela detta. Ifall någon skulle komma att sakna mig de närmsta dagarna så vet ni varför. Då har jag hoppat från Bergnäsbron. Eller tagit ett skutt framför en buss. Det blir nog bättre. Då behöver jag inte gå så långt.
Fan.
Luleå
Jess, jag begav mig norrut igår. Tess och Olle ska få en fin julklapp i år, det är ett som är säkert. Jag har dock inte bestämt mig för vad än. Kanske att jag köper dem ett hus. Då kan jag ju få ett eget rum. Det skulle ju vara perfekt. Tror ni man får ett hus för några ynka hundralappar?
Nä, min lilla Luleåtripp är tyvärr ingen rekreationsresa så nu ska jag lämna Tess söta lilla dator i fred, muta hunden med lite godis och fortsätta studera.
Nummerspöken?
Men det är nu det blir lite skumt. Jag har en ny telefon. När jag sätter in SIM-kortet i den så dyker alla gamla raderade nummer upp igen. How come? Det är inte det att det känns överdrivet jobbigt att gå igenom och radera igen. Däremot känns det lite speciellt att se Mormor dyka upp i telefonboken igen efter några års frånvaro.
Working night
Det var välplogat ikväll. Jag undvek dock av någon anledning att stanna bilen för att fota där det var som värst. Kvällens recept: Håll hårt i ratten. Gasa. Har du tur går det framåt. Med ännu mer tur så går det dessutom rakt framåt. 
Med lite tur lyckades jag i alla fall ta mig fram till samtliga. Väl framme vid husen möttes jag dock av nästa hinder: Att försöka att find a way in. Snöröjning ingår, vad jag vet, inte i mina arbetsuppgifter och tro mig att du är måttligt road när du för tredje gången inom en timme står och skottar fram samma jävla bro.
För att sammanfatta: Jag har, trot eller ej, haft trevligare fredagar.
Nej, nej, nej
Inom två timmar kommer jag att komma till ett skede i mitt liv där jag är i behov av att slå någon. Jäkligt hårt.
I fyra dagar har jag tränat på att säga NEJ. Det har inte gått så bra. Jag lyckas inte ens skapa en mental bild där jag ser mig själv säga nej. Jäkla skit.
Pilutta er!
Jag säger härmed upp bekantskapen med samtliga som trodde att jag var personen i stupid del 3 inlägget.
Det känns jäkligt bra att jag uppenbarligen lyckats framställa mig själv som en så pass intelligent person att alla utan att tveka utgått från att det är ett självupplevt inlägg.
- Haha, typiskt dig.... Vadå typsikt mig!
I love SCA
Det finns väldigt få fördelar med att ha en pappersfabrik som närmsta granne. Egentligen är även nackdelarna vädligt få. Dock desto påtagligare när man väl märker av dem.
Jag brukar förneka att man känner av någon otrevlig lukt när man bor här. Och det är sant, så länge fabriken går som den ska och allt håller sig på normala nivåer, vill säga. Men nu är det något som är jäkligt galet. Det luktar fan surströmming i mitt rum! I min säng! Låt mig påstå att jag är måttlig road av det. Att det dessutom bara verkar vara i mitt rum fönstrena är tillräckligt otäta för att avslöja att lilla fabriken har utsläppsproblem inatt doesn't make me any happier.
Det är ingen bra dag idag. Så nu avslutar jag den. På en spikmatta. Känns bra.
Blackmail
Min arbetsgivare utövar utpressning mot sina anställda. Faktiskt. Jag känner mig kränkt och besviken (ungefär).
- Hej, här får du ett erbjudande som vi vet att du absolut inte vill ha men eftersom vi är beroende av att du acceptererar det så har vi utformat det så du kommer finna det omöjligt att säga nej.
Tack.
Stupid del 3
Jag har verkligen inget att skriva så det får bli en stupid del 3.
Du ska ut och resa och har alltså en del packning. Första färdmedlet på din resa är buss. I samma veva som du ska kliva på bussen så inser du att du inte vet var du har din mobiltelefon. Panik. Du meddelar ditt problem till busschauffören, han är snäll och förstående och hjälper dig att leta, trots att du var sen och han vill åka (Nej, det var inte på norrlandskusten).
Letandet förblir resultatlöst och du börjar ge upp hoppet. Men, då får du en idé (de flesta skulle nog börjat i den här änden). Om du lånar en telefon och ringer till dig själv så kan du ju höra om telefonen är med. Sagt och gjort och mycket riktigt ringer det någonstans i din packning (typ i jackfickan). Du slår dig ner på din plats och bussen rullar. Du fiskar upp mobiltelefonen från sin gömma: Oj, jag har ett missat samtal. Bäst att jag ringer och kollar vem det är.
- Hej det här är Anna Andersson, du har ringt och sökt mig?
- Näääe... det tror jag inte...
- Jo men ...
