Stupid del 2


Att upptäcka att  denna hela tiden stått på gården ...



...efter att du kämpat i timmar för att åstadkomma detta..



Hur det än ser ut på bilden så är det sjukt mycket snö.


Exhibonist? Not me.


Jag tog en dusch. Av någon anledning var duschdraperiet nedmonterat. Usch vilken jobbig känsla. Jag har aldrig känt mig så utblottad. Som att hela världen såg mig. Skumt skumt. Badrummet är 2kvm stort men det var värre än....

... det största och mest öppna och båsfria simhallsduschrum du kan tänka dig. 
... duschrummet på Campushallen i Skellefteå. Där fanns det två duschar för ibland upp till 30 tjejer att dela på efter ett aerobicpass. Folk stod på kö och väntade och det var så litet att du fick passa dig så du inte gav tjejen i duschen bredvid en armbåge i tinningen när du schamponerade håret.  

Det fanns föresten ett omklädningsrum till med större duschrum där på Campushallen. Det var dock fler än jag som inte var överförtjusta i konstruktionen med enbart en glasvägg (om än lätt dimmad) mellan damerna och herrarnas duschrum.

Stupid del 1


Låt säga att du har en liten tillställning hemma för några väninnor. När väninnorna gått hem upptäcker du att en av dem glömt sin mobiltelefon. Du vill ju givetvis meddela detta så att väninnan skall slippa oroa sig. Du överväger att ringa på hemtelefonen, men slutar ut detta då det faktiskt är väldigt sent och du inte vill väcka väninnans man som förmodligen sovit gott sen flera timmar. Det är då du får din snilleblixt: Jaaa, jag kan ju skicka ett sms.

Nåja, än så länge är det ju faktiskt bara du som är medveten om din egen dumhet. Ingen större skada skedd. Så vad gör du härnäst?

1. Raderar smset från väninnans mobil och låtsas som ingenting.
2. Bjuder dina arbetskamrater på en historia att berätta för de sina hemma  vid middagsbordet.

Ska jag vara ärlig var nog inte alternativ 1 ens ett alternativ. Det hade nog fallerat redan vid att försöka få upp knapplåset.
 

Update...

... på det här inlägget



Ring 1 - check. Ring 2 - check. Virknål - check. Kamera - check.

Tack




Idag träffade jag Silvia som är och hälsar på här i Luleå. Silvia var utbytesstudent förra hösten och vi läste ett par kurser ihop. Idag är inte Silvia student längre, hon jobbar åt KPMG i Bratislava. Hon är dock snäll och tänker på oss som inte hunnit lika långt i karriären. Hmpf. 

Piteå, Luleå, Skellefteå...


Har varit en sväng till Luleå i veckan. Behövde miljöombyte. Piteå och jag är inte riktigt vänner at the moment. I Luleå fick jag äntligen träffat fina lilla Max (och så klart hans mattte och husse också). I morgon åker vi en sväng till Skellefteå. Länge sedan jag var där. Får se om det fortfarande känns som hemma.

Alex!!


För det första: jag slarvar inte bort något. Att sakerna försvinner har absolut inget med mig att göra.

För det andra: Den svarta ringen är återfunnen. Tyvärr är den det enda på listan som hittat hem så jag kan inte infoga något bildbevis. Jag hoppas du kan ta mitt ord på det och låta mig leva, okej?


Någon?


Saker har en förmåga att försvinna hemma hos mig. Så nu går jag ut med en officiell nationell efterlysning. Har någon sett:

- 1 liten röd kamera
- 1 svart ring med stor ros
- 1 silverring med diamant (fejk förstås)
- Mina stick- och virknålar

(Ja mamma de kanske finns i mitt rum men det vore ju dumt att leta/städa i onödan, eller hur?)

Under 16?


När jag var cirka 12 år blev jag tvungen att skaffa ID-kort för att kunna bevisa att jag var ung nog att åka på ungdomsbiljett på bussen. Nu 13 år senare är det mer regel än undantag att de utgår från att jag ska åka på ungdomsbiljett. Senast idag blev jag tagen för under 19. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Nitton är i och för sig okej. Då var det värre den gången jag i efterhand såg att gränsen för ungdomsbiljett låg på 16. Vad än busschauffören sa så var det inte en komplimang. Och ja, jag är för ärlig för att inte avslöja att jag är vuxen.

Den enda gången busschauffören konstant utgår från att jag är vuxen är på Norrlandskust-bussarna. Där går gränsen för ungdomsbiljett vid 26.


Tack för komplimangen


Okej, jag är ute och traskar här hemma i byn. Det är mörkt. Det är rätt sent. Det är fredagkväll. Telefonen ringer så jag stannar till och pratar. Traskar runt lite på stället medan jag pratar. En bil svänger in mot mig. I don't like, så jag vänder lite smått och börjar gå åt andra hållet. Efter typ två steg blir jag irriterad på mig själv. Jag har ingen lust att bli skraj för okänt folk i bilar (och dessutom är det faktiskt närmare till eventuell hjälp åt det håll jag var på väg åt). Nåja, jag byter alltså håll igen och fortsätter gå. Bilen är nu närmare. Det är en silvergrå Volvo V70. De vevar ner rutan. Fan.

- Hej, det är polisen. Hur mår du? 

Ja, jag höll på att dö. Jag menar, va fan. Hur ser man egentligen ut om polisen känner att de behöver "kolla upp en" när man är ute och går.

(Att jag "smög" runt i en skogsglänta i utkanten av ett bostadsområde i närheten av en fest på en lokal kan kanske ses som förmildrande omständigheter till polisens approach. Men ändå.)

RSS 2.0