En annan Frida

... in Luleå hos T och O. Great.

Har någon sett en nyckel i ett rött band?
Det har inte jag. Inte sen igårkväll vid sju.
It's my way out of here, and it's gone. Buhuu.

Okej att hunden tuggar i sig saker men knappast en nyckel va? Eller?.
Att springa runt och leta i någon annans hem känns inte helt okej. Fan.

Om bara O kunde svara på mina meddelanden. Han måste ha tagit den. Jo, så måste det vara.

Glöm magsjukan nu är det huvudvärk som gäller. Major sådan.

Men nu skiter jag i den och går och skriver undan den här jäkla tentan. Det ska väl inte vara så jäkla svårt. Jag kan ju faktiskt det här nu. Så det så.

...eller en av dem i alla fall.

Kan ångest och nervositet yttra sig i form av magsjukeliknande symptom?

Jag har barrikerat mig i Luleå ett tag. Alltid lika snälla T och O låter mig låna lite utrymme hemma hos dem ett tag. Det är perfekt. Ingen liten bror som spelar musik eller pappa som dammsuger. Dessutom bor T och O granne med lilla lilla W. Så jag måste nog planera in lite bebisgos mellan mina andra ärenden här i stora staden.

Det finns bara en negativ aspekt med att hänga här. Sängen. Jag sover på en tältsäng, vilket i sig inte behöver  vara några problem. Igår när jag la mig så la jag dock ganska snabbt märke till att allt inte var som det skulle. De små pinnarna som ska hålla ihop de olika raderna av fjädrar verkar ha sprungit väck så vissa valda delar av min kropp har liksom legat x antal centimeter lägre än (alltså nersjunkna mellan fjäderraderna) resterande delar under natten. Men, jag ska inte klaga (och snart ska jag nog ha återfått rörelseförmågan också).

från: NSD

Med tanke på omständigheterna vet jag inte om det är fantastiskt roligt.

Mitt tips: Vänta en vecka med att annonsera besöksrekordet samt addera "med blandade känslor" eller liknande till citatet.

Jag har en bilannons ute på blocket.

Det ringer folk som är intresserade (det är ju trots allt billigaste bilen på blocket).
När jag pratat klart är de inte lika intresserade längre. I don't get it...or maybe I do.
Men hur kan de på allvar tro att jag ska veta om det tillexempel är fyrbultade fälgar? 

Fast gubbarna ger inte heller intryck av att vara bilgenier. De frågar om rost. Hallå...1. Bilen är indirekt gratis. 2. Det är en Opel. Om det är mycket rost? Haha.

Jag har ett intressant och lärorikt jobb (haha). Idag har jag till exempel fått lära mig av Agda 87 år (Ja, Agda heter egentligen något annat) varför "dagens ungdomar" är som just "dagens ungdomar" är. Det var ett underbart logiskt resonemang.

I alla fall, allt beror på resor (jag sa ju att det var logiskt?). För ni vet att vuxna (föräldrarna) reser så mycket nu för tiden. Sedan skryter de om sina resor för andra, vilket leder till att fler föräldrar reser ännu mer. För de måste ju bräcka varandra såklart. På dessa resor får tydligen inte barnen följa med (nähää?). Så när föräldrarna är ute och reser så passar ungarna på att supa och stoppa i sig massa konstigheter (alltså knark). Och eftersom föräldrarna reser hela tiden så kan ungdomarna supa och knarka hela tiden och super och knarkar man så gör man dumma saker som att mobbas= "dagens ungdomar". Superlogiskt och inga konstigheter

Jag kan kanske ge Agda rätt i att frånvarande föräldrar i vissa fall kan ha ett samband med stökiga barn.... men att det beror på för många barnlösa solsemestrar (som var de resor som avsågs)...well...

Min farmor är söt. Hon har precis varit här. Kom hit mellan två tider på vårdcentralen med orden "Det var ingen idé att åka hem när jag snart ska tillbaka"

Snart visade sig innebära 2,5 timme.

Intjänade kilometer genom att åka hit istället för hem: 1,5.
Ungefärlig tidsbesparning: 2 minuter. Max.
Intjänade bensinpengar: 2 kronor (avrundat långt uppåt).

Kanske borde jag istället för att narra henne börja fundera på varför hon känner ett behov av avancerade/långsökta förevändningar för att komma och hälsa på, men nej det är inte lika roligt.

Okej, jag tog mig inte till jobbet i tid i torsdags. Jag steg dock upp i tid. Att bilen sen inte behagade starta kan jag inte se som mitt fel. Imorgon gör jag ett nytt försök. Att bilen denna gång har ett tillverkningsår på rätt sida av år 2000 (eller på rätt sida av 1980 om jag ska jämföra med torsdagens inlånade bil) borde bättre på mina chanser något.

I övrigt händer det verkligen ingenting. Alltså mindre än vanligt. Trodde inte det var möjligt. Nu dags att utöka stegantalet på stegräknaren. Thats how fun min lördag kommer att bli, om inget häpnandsväckande händer på Stjärnor på is typ. 

Den senaste veckan har jag med några få undantag inte stigit upp före 10 (och oftast kanske senare än så). Imorgon ska jag vara på jobbet 07. Det kommer gå bra. Riktigt bra. Nåja, det kommer förhoppningsvis att gå i alla fall.

Jo, jag var ju tvungen ta farväl av min gamla kärlek (bil-skrället) igår men det är ju trist att behöva gå kärlekslös så idag skaffade jag mig ett par nya loveobjects. Ett litet med 10 fingrar och tio tår och ett vari jag skall stoppa mina egna tår... och resten av foten då. I'm in love. So very very kär.

Från och med imorgon har jag körförbud på min fina bil (ja jag är för snål för att fixa ombesiktningen). Alltså är ikväll sista chansen att umgås med min pärla. Problemet är att jag inte vet vad vi ska hitta på. Vad ska vi göra, vart ska vi åka? Hur kan jag ha glömt planera för våra sista timmar tillsammans. Jag är en dålig bilägare. Jag skäms.  

Nej, det är inte stans alkoholister som haft sammanträde på Coop Forum i Piteå. Det är bara jag som varit där och jonglerat (mindre framgångsrikt) med ett par vinflaskor. Pinsamt var ordet.

Den där försäljaren som lurade på pappa en jäkla massa kanaler påstod att vi skulle få tv8 (utver the amazing offer som jag förstod det). Har vi fått tv8 än? Nej. Är vi det enda hushållet i hela landet som inte har tv8? Förmodligen. Är jag den enda som vill se landskampen imorgon som inte kommer kunna göra det? Ja, tydligen.

Det är den 4 oktober. Det är allt jag har att säga. Övriga kommentarer överflödiga.

Jag gillar min pappa. Klart jag gör det. Han är sjukt bra på massor med saker men som alla andra har han givetvis någon mindre avundsvärd egenskap. En sån där egenskap som man innerligt hoppas inte är ärftlig. Min pappa är nämligen varje försäljares våta dröm. Så där lagomt naiv och godtrogen.

Och idag slog han minsann till på ett supererbjudande. Igen. En försäljare ringde och skulle sälja in olika kanalpaket. Min pappa är ju inte helt dum (faktisk) så han förhandlade till sig ett rätt schysst pris på de där kanalerna (alltså bättre än det han först blev erbjuden och även bra utifrån vad det egentligen kostar).

I alla fall. Pappa har tecknat ett avtal på 24 månaders bindingstid med 3 månaders uppsägningstid.

Hur det (förmodligen) lät mot slutet av samtalet:
Säljare: *Rabblar erbjudandet som de diskuterat fram: kanaler+ pris+ bindningstid*
Pappa: Om jag accepterar ditt erbjudande gäller fortfarande 3 månaders uppsägninstid som innan? (Han hade alltså redan ett obundet abonemang hos aktuellt företag)
Säljare: Ja det stämmer.
Pappa: Okej, då kör vi på det.

Pappas tolkning (den lite naiva, blå-ögda och godtrogna): Han kan säga upp abonnemanget när som helst och det upphör efter 3 månader.
Min tolkning (och även sanningen): Abonemanget har tre månaders uppsägningstid men kan upphöra först om 24 mån. Om pappa vill att det ska upphöra efter exakt 2 år så bör han med fördel höra av sig till företaget senast i början av månad 21. 


Förtydligande till utnämnandet som alla försäljares våta dröm:
Samtalet inleddes med att kära far deklarerade för säljaren hur fruktansvärt missnöjd han var med de tjänster som företaget tillhandahöll och samtalet avslutades då som ni vet med att pappa bundit upp sig på dessa tjänster (dessutom utökade) ytterligare två år. Nice.

"Oflytet fortsätter för Luleå som återigen gjorde en bra match men föll knappt". - härifrån

Jag gillar faktiskt att lokaltidningsreportrar verkligen vill tro på sina lag. Men 5 förluster på 6 matcher. Det handlar knappast om oflyt längre va?