Ett år!
Nu har jag varit Lulebo i ett år. Frivillig lulebo alltså. Inte hitlurad på grund av studier eller andra mystiska verksamheter.
Tanken var väl att en flytt skulle bli starten på något mer. Att jag tillexempel skulle hitta ett jobb. Det där med jobb har väl dock inte gått helt enligt planerna. Fast nu när jag tänker efter så har det inte gått käpprätt åt skogen heller. Även om det kännts så långa stunder.
För även om jag varit arbetslös större delen av året så har jag faktiskt haft tre jobb. Ett jobb som lett till ett annat som lett till ett annat.
Det första i december, i hela tio dagar jobbade jag. Och nej, jag fick inte sparken. Kortare uppdrag inom bemanningsbranschen kallas det nog. Sen var det dött, dödare, dödast på jobbfronten i ett par månader.
Tills i april när en kompis (som jag arbetade med tillsammans i december) skrev på Facebook om att hon fått tre jobberbjudanden på en dag. Dela med dig, tyckte jag. Det gjorde hon och dagen efter hade jag ett jobb. I en månad den här gången, i Boden dessutom. Men ett jobb är ett jobb. En månad blev till en och en halv. Sen fick jag nog. Det fick jag i och för sig redan efter en dag på det stället men det var faktiskt inte därför jag slutade. Jag hade fått ett annat jobb.
Sommarjobb inom hemtjänsten i Luleå. Jippie! Precis vad jag ville. Eller inte. Men det var ju i alla fall i Luleå. Sen blev det som ni vet inte riktigt som planerat. Chefen från de två tidigare jobben ringde (yes, I'm still in bemanningsbranschen, men det funkar) och tyckte jag skulle börja på ett annat ställe. Så nu är jag tillbaka i Boden igen. Och här verkar jag bli kvar till i alla fall nästa år.
Tanken var väl att en flytt skulle bli starten på något mer. Att jag tillexempel skulle hitta ett jobb. Det där med jobb har väl dock inte gått helt enligt planerna. Fast nu när jag tänker efter så har det inte gått käpprätt åt skogen heller. Även om det kännts så långa stunder.
För även om jag varit arbetslös större delen av året så har jag faktiskt haft tre jobb. Ett jobb som lett till ett annat som lett till ett annat.
Det första i december, i hela tio dagar jobbade jag. Och nej, jag fick inte sparken. Kortare uppdrag inom bemanningsbranschen kallas det nog. Sen var det dött, dödare, dödast på jobbfronten i ett par månader.
Tills i april när en kompis (som jag arbetade med tillsammans i december) skrev på Facebook om att hon fått tre jobberbjudanden på en dag. Dela med dig, tyckte jag. Det gjorde hon och dagen efter hade jag ett jobb. I en månad den här gången, i Boden dessutom. Men ett jobb är ett jobb. En månad blev till en och en halv. Sen fick jag nog. Det fick jag i och för sig redan efter en dag på det stället men det var faktiskt inte därför jag slutade. Jag hade fått ett annat jobb.
Sommarjobb inom hemtjänsten i Luleå. Jippie! Precis vad jag ville. Eller inte. Men det var ju i alla fall i Luleå. Sen blev det som ni vet inte riktigt som planerat. Chefen från de två tidigare jobben ringde (yes, I'm still in bemanningsbranschen, men det funkar) och tyckte jag skulle börja på ett annat ställe. Så nu är jag tillbaka i Boden igen. Och här verkar jag bli kvar till i alla fall nästa år.
Kommentarer
Trackback
